Regeringen sätter strypkoppel på löntagarna. Går förslaget till försämringar av anställningsskyddet igenom degraderas löntagarna till nådehjon, utlämnade till arbetsgivarnas godtycke. Maud Olofsson och centern förelog i valrörelsen att ungdomar under 26 år skulle undantas från allt vad arbetsrättsligt skydd heter. Nu går regeringen ett steg längre. Från och med den 1 juli blir det möjligt för arbetsgivarna att visstidsanställa i upp till fyra år. Nyanställda löntagares rättigheter väger noll när de vägs på ministären Reinfeldts arbetsgivaranpassade våg.
Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt och andra borgerliga politiker med begränsad erfarenhet av näringslivet sväljer Svenskt Näringslivs kampanjpladder med hull och hår. Budskapet är att många arbetsgivare avstår från att nyanställa därför att lagar och avtal inte tillåter visstidsanställning. Jaså inte? Drygt hälften av ungdomarna under 26 år har korta, otrygga anställningar. Den mest otrygga anställningsformen av alla - behovsanställning - sprider sig som en löpeld genom den allt liberalare svenska arbetsmarknaden. För gruppen unga LO-kvinnor existerar inte begreppet tillsvidareanställning. 1990 uppgick antalet behovsanställda till knappt 40 000. I dag är de drygt 146 000.
Regeringens förslag till fri visstidsanställning är ännu en attack mot löntagarnas och fackens ställning på arbetsmarknaden. Delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen måste modifieras, men regeringens linje - att kopiera näringslivshögerns recept - bäddar för djupnande konflikter och hårdare motsättningar. Facken, från SACO till LO, är överens i sin kritik av det skamliga regeringsförslaget. Nu måste de upp på barrikaderna och slåss.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gråter i kapp med näringsminister Maud Olofsson. Tårarna skvalar som det värsta Niagarafall. Tanken med de kraftigt höjda avgifterna till a-kassan är ju att folk ska fly från facket. Först när facket är krossat kan Maud Olofsson & Co iscensätta sin dolda agenda. Men vad händer? Ett exempel: IF Metall räknar in nya medlemmar som aldrig förr, och många lämnar a-kassan. Nu fattar du varför regeringen vill göra a-kassan obligatorisk.
"Årets Linköpingsbo." Att mobilisera läsekretsen för att kora det ena och det andra är inget nytt påfund. Vadstena var tidigt ute. Redaktören vid Vadstena Läns Tidning uppmanade i februari 1921 läsarna att rösta fram Vadstenas populäraste man (på den tiden befolkades inte tidningarna av jämställdhetskommittéer). Redaktören, som hette Vilhelm Moberg, kom på andra plats. Vann gjorde d:r G. V. Törnqvist. Att Fridolf Wallin, Östgöta-Bladets redaktör, fick endast en röst noterades med illa dold förtjusning av redaktör Moberg. Moberg blev tämligen känd. Det blev även hans journalistkollega på konkurrenten Östgöta-Bladet. Vad hette kollegan och vad blev det av honom/henne? Svara och delta i utlottningen av en Trisslott.
Att läsa: "Vilhelm Moberg i Vadstena", utgiven 1993 med Bengt Larsson som redaktör.