En rörligare arbetsmarknad kräver en förändrad inställning - från trygghet i anställningen till trygghet i arbetslivet. Det är ett huvudargument när socialminister Göran Hägglund och TCO-ordförande Sture Nordh föreslår återinförda kompetenskonton (DN debatt 5 augusti). Yrkesarbetande som sparar till sin egen kompetensutveckling ska få skattelättnader.
Hägglund och Nordh har rätt: Människor med pengar på kompetenskontot kan fortbilda eller omskola sig när de vill eller behöver, och det ger självförtroendet som behövs för att byta jobb. Hägglunds och Nordhs modell har dessutom en klar fördel jämfört med de gamla s-märkta kompetenskontona - individen väljer själv utbildning och behöver inte få arbetsgivarens godkännande.
Men trots att kompetenskonton är ett bra förslag är det långt ifrån tillräckligt för att göra svensk arbetsmarknad rörlig. Den goda effekt som kompetenskonton skulle ge räcker inte för att lösa upp LAS-förstoppningen. Tyvärr verkar sannolikheten större att Robert Aschberg håller nya lavemangtävlingar i teve än att alliansregeringen luckrar upp LAS.