Det går sällan undan i politikens värld. Ofta finns poänger med trögheten. Eftertänksamhet och noggranna utredningar är goda ting som bara undantagsvis bör stryka på foten för snabba, och lätt förhastade, beslut.
En fråga som hyllats på långbänkens altare är den om regionens flygplatser. I december närmade den sig ett genombrott i och med den gemensamma flygplatsutredningen, som lovordade Linköpings och Norrköpings flygplatsers framtid - förutsatt att båda gräver ned stridsyxan och samarbetar.
En fördubbling av antalet resenärer som resultat, borde ha varit ljuv musik i Paul Lindvalls (M) och Lars Stjernkvists (S) öron. Inget av kommunalråden hoppade jämfota av glädje, men Stjernkvist gick så pass långt att han på sin blogg (15/12 -11) kallade det för "tjänstefel" ifall han och Lindvall inte åtminstone gjorde ett försök till samarbete. Stjernkvist tolkade Lindvall som "försiktigt öppen" för detta.
Vid tisdagens gemensamma kommunstyrelsesammanträde kungjorde de (äntligen) att nu ska samarbetet sjösättas. När och hur har kommunernas respektive kommundirektörer fått i uppdrag att titta på. Flygplatsutredningen ville se ett gemensamt driftbolag, men så långt är politikerna inte villiga att gå - än. Som sagt, snabbhet är sällan något som värderas högt i politiska sammanhang.
De eftertraktade och välbehövliga dubbelspåren mellan Linköping och Norrköping har länge varit en gemensam strävan för kommunerna. Att de nu också kommit överens om att göra gemensam sak om marknadsföringen för flygplatserna, och att tiden då kommunerna konkurrerade i frågan är förbi, är goda nyheter. Och som så ofta kommer de bättre sent än aldrig.