Var det försmaken av en politisk sensation som presenterades pÄ DN Debatt i gÄr? Om inte annat bör det ha varit nog för att ge regeringen skrÀmselhicka. Ordförande Fredrick Federlay vill nÀmligen inget mindre Àn att moderpartiet skall överge sitt kÀrnkraftsmotstÄnd. Och han har av allt att döma sitt förbund med sig.
Under de senare Ă„ren har delar av Cuf Ă„tminstone i relativa termer dragit kraftigt Ă„t höger. SĂ„ skall en omsvĂ€ngning komma i frĂ„gan Ă€r det inte ovĂ€ntat att den kommer just dĂ€rifrĂ„n. ĂndĂ„ Ă€r det överraskande hur pass offensivt Federley vĂ€ljer att driva det. Valet stĂ„r i realiteten mellan Ă„ ena sidan kĂ€rnkraft och Ă„ andra sidan miljöförstörande kol och olja, menar han och dĂ„ Ă€r valet sjĂ€lvklart för ett miljövĂ€nligt parti. Man bör inte fortsĂ€tta i "gamla hjulspĂ„r frĂ„n 1980-talet".
Förbundet tÀnker driva frÄgan i partistyrelsen pÄ stÀmman i juni. Deras grad av framgÄng kan fÄ oerhörda följder för svensk inrikespolitik, som ju i Ärtionden haft just kÀrnkraftsfrÄgan som ett av de absolut mest svÄrlösta konfliktÀmnena. För borgerligheten har den varit nÄgot av en ren förbannelse.
Det Àr sÄledes bara att önska lycka till. Neutraliseras frÄgan inom den borgerliga alliansen har spelplanen inför valet 2006 förÀndrats pÄ ett sÀtt som gör oddsen för en borgerlig valseger rejÀlt bÀttre.