I dagarna släpptes FN- rapporten ”World happiness report 2013”, om den upplevda lyckan i världen. Det kan tyckas otroligt att en sådan högst personlig känsla är mätbar, men FN är inte den enda organisation som försöker, och presenterar resultat. Även OECD har gjort liknande mätningar, i den senaste hamnade Sverige på andra plats. Enligt FN:s ranking är svenskarna femte lyckligast i världen. Toppar listorna gör Danmark (FN) respektive Australien (OECD).
Att mäta lycka är en lika absurd som meningslös idé, då lycka som sagt ligger i den enskildes upplevelse. Däremot ger enskilda värden av vilka lyckoindexet är uppbyggt intressant information. Såväl OECD som FN konstaterar till exempel att ett avlönat jobb höjer människors välbefinnande, och därmed upplevd lycka. Förstås föga förvånande. Det brukar påstås att pengar inte gör en människa lycklig. Brist på dem kan dock skapa rejäl olycka, av en sort som ett hederligt arbete brukar kunna råd bot på. Därtill har ett jobb flera viktiga sociala vinningar.
Lyckligtvis är det inte på svenska folkets lycka som regeringen spenderar 3,1 miljarder kronor. Däremot läggs den summan på ett ”jobbpaket”. I trepartssamtalen – jobbpakten – mellan regering, arbetsgivare och fack har man nått en överenskommelse om ”YA-jobb”: yrkesintroduktionsavtal för personer under 25 år med 75-procentig ingångslön och utbildning som en del av anställningen. Arbetsgivarna kompenseras med lönesubventioner och handledarstöd till ett värde av 221 miljoner kronor. Ytterligare 140 miljoner lägger regeringen på sänkt arbetsgivaravgift för personer under 23 år, samtidigt som den tidigare sänkta avgiften för 25-åringar höjs.
Den absoluta merparten, 2,8 miljarder, läggs på att återställa en reform som regeringen genomförde 2007, nämligen de differentierade a-kassenivåerna. Det var regeringens del av pakten. Förra hösten dikterade finansminister Anders Borg villkoren: ”Får vi breda sådana avtal inom den inhemska tjänstesektorn i vår, då är vi beredda att pröva förutsättningarna att ta bort den differentierade a-kasseavgiften” (Ekot 17/11).
Om sanningen ska fram har de olika avgiftsnivåerna till a-kassan inte fått den önskade effekten med lägre löneökningskrav på yrkesområden med hög arbetslöshet. Enligt fackförbundet Unionen har det snarare blivit tvärtom då facken velat kompensera sina medlemmar för de höga avgifterna. Den starkaste biverkningen blev dock att människor lämnade a-kassan. Och på grund av sambandet mellan arbetslöshet och a-kasseavgift, var det ofta de som behövde a-kassan mest som övergav den. Reformen har varit hårt kritiserad, och därför är det ingen större uppoffring – om än dyr – för regeringen att slopa den.
En lägre a-kasseavgift gör nog några lyckligare, inte minst facken. Bästa politiska medel för den enskildes lycka är ändå försörjningsmöjligheten. Om de 3,1 miljarder kronorna kan bidra till det lyckopillret återstår att se.