Många har fått upp ögonen för klimatet. Men när det gäller vårt närområdes största miljöproblem, Östersjön, ser det sämre ut.
Den handlingsplan som antogs i Krakow i slutet på förra veckan är en stor besvikelse.
Sedan 2005 har länderna kring Östersjön samarbetat i Helcom, Helsingforskommittén. Man har varit överens om diagnosen:
Läget är mycket kritiskt. Östersjön är ett av världens mest förorenade och överexploaterade hav.
Man har också kunnat enas om mycket ambitiösa målsättningar när det gäller exempelvis nivån för algblomningen.
Men från början innehöll handlingsplanen också mycket skarpa åtgärder. De har nu försvunnit.
I den urvattnade version av planen som parterna enades om i Krakow ligger fokus på att förverkliga befintliga EU-direktiv och globala avtal. Det räcker inte på långa vägar.
Den avgörande punkten i handlingsplanen är de nationella kvoterna för minskning av utsläpp av fosfor och kväve. Dessa ämnen orsakar övergödningen och de giftiga algblomningarna. Drivor av döda alger skapar sedan syrefria bottnar där inget kan leva.
Att begränsa utsläppen av fosfor och kväve till nivåer som naturen klarar är brådskande. Men jordbruksindustrin, skogssektorn och transportindustrin i varje land runt Östersjön utövar påtryckningar på respektive lands regering för att slippa undan. I Ryssland, Polen och Baltstaterna saknas politisk vilja. Det finns ingen miljömedveten folkopinion som sätter tryck på politikerna att agera. Inte ens Danmark står upp för Östersjön, utan låter jordbrukslobbyn diktera politiken.
I Krakow misslyckades länderna med att fixera nationella kvoter för fosfor och kväve. Dessa sattes i stället preliminärt och ska omförhandlas till 2010.
I sämsta fall blir det som med torskfisket. Skurkstater som Polen kan vägra att acceptera rimliga kvoter i förhandlingarna, och sedan strunta i att respektera de redan alltför höga kvoter som sätts. Östra delen av torskbeståndet i Östersjön är nära en kollaps på grund av överfisket.
För att komma vidare kräver miljöorganisationen Coalition Clean Baltic att en miljöaspekt ska läggas på EU:s jordbruksstöd. Stödet bör främja miljövänligt jordbruk, menar man. Ett rimligt krav.
Flera miljöorganisationer kräver att frågan lyfts till högsta nivå och blir en angelägenhet för stats-och regeringschefer. Det är förmodligen nödvändigt för att nå de resultat som krävs.
Läget för Östersjön är inte förtvivlat. Det finns öppningar. Men då krävs det en kraftsamling från svensk och finsk sida för att sätta press på övriga länder kring Östersjön.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) har nu ett gyllene tillfälle att visa att hans nyväckta miljöengagemang inte bara gäller klimatet, utan också Östersjön.
För det gör det väl, Fredrik Reinfeldt?