Är forskningen fri i Sverige? Det är en till synes absurd fråga. Fri forskning är en självklarhet i ett fritt och demokratiskt land som Sverige. Men den kan vara mer eller mindre fri. Makten kan hitta hundra otillbörliga sätt att styra den på som alla ligger inom den formella demokratins ramar.
I Sverige har socialdemokraterna sjösatt kanske inte hundra men en serie åtgärder som alla driver forskarsamfundet mot politisk anpassning. Man har sett till att universitetens styrelser behärskas av partifolk, man har avskaffat professorernas anställningsskydd, man har börjat ge riktlinjer om önskvärda teoribildningar (genusperspektiv) och man har minskat den del av anslagen som går direkt till fakulteterna för att istället öka forskarnas beroende av tillfälliga anslag. Allt detta och mer därtill har kommit att sätta stor press på svenska forskares vilja och förmåga att leverera politiskt obekväm forskning.
Det finns dock ett fåtal röster som kännetecknas av både integritet och öppen stridsvilja. Statsvetaren Bo Rothsteins är en av dem. Nu slår han återigen i larmklockan, denna gång med anledning av regeringens nyligen framtagna forskningsproposition. "Det verkliga dråpslaget", är Rothsteins varnande sammanfattning.
Regeringen avser att ge resurser till särskilda framstående forskargrupper. Det kan låta välvilligt, men det är de politikerstyrda universitetsstyrelserna som skall få komma att avgöra vilka av de egna forskargrupperna som får lov att söka anslag.
Det innebär alltså att styrelsernas kontroll över forskarna och den verksamhet de bedriver i princip blir omedelbar. Vilket i sin tur leder till att den interna debatten, och framför allt kritiken, på de olika lärosätena kommer att reduceras till små viskningar. Lyhördhet blir det nya ledordet inom svensk vetenskap.
Sannerligen, långt gångna känns de dagar då socialdemokratin och borgerligheten kunde utbyta ömsesidiga hedersbetygelser för framsynt och kraftfull forskningspolitik. Trots att det handlar om något av det viktigaste man kan tänka sig för framtida tillväxt och välfärd i Sverige har regeringen alltsedan nittiotalet kommit att medvetet försvåra och försämra villkoren för forskningen av det enda ynka skälet att den varit fristående.