Den 1 november förra året ändrades de svenska rättegångsreglerna. Syftet är att skapa en modern rättegång som uppfyller kraven på rättssäkerhet, effektivitet och ändamålsenlig handläggning av mål och ärenden.
I de nya reglerna finns ett principiellt förbud mot så kallade omförhör i hovrätten. På papperet innebär det att tyngdpunkten i den rättsliga prövningen ligger på tingsrätten och att hovrättens uppgift är att överpröva (inte ompröva) tingsrättens domar. I praktiken innebär det att alla förhör i tingsrätten filmas och spelas upp i hovrätten när ett mål hamnar där. Tanken är att spara tid, snabba på processen och korta väntetiderna vid landets domstolar. Det är utmärkt.
Men kraven för att den tilltalade och andra bevispersoner ska kunna höras på nytt när målet prövas i hovrätten är höga. Deras rätt att komma till tals har därför försvagats.
I fallet med 43-åringen bedömde hovrätten att förhandlingarna kunde genomföras trots att han var sjuk och inte kunde vara på plats. Hade utfallet i målet blivit detsamma som i tingsrätten, som frikände 43-åringen, hade nog ingen höjt på ögonbrynen. Men nu dömdes han till ett långt fängelsestraff.
Enligt Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg har 43-åringen inte fått en rättvis rättegång och Svea Hovrätt har agerat i strid mot Europakonventionen. Att det finns tveksamheter kring rättegången styrks av det faktum att Högsta Domstolen ska ganska målet.
Det räcker inte för Advokatsamfundet. I en hemställan till justitiedepartementet skriver Advokatsamfundet att förbudet mot omförhör äventyrar rättssäkerheten och att bristerna i den tilltalades och bevisvittnenas rätt att komma till tals i rättegången måste ändras.
Men landets högsta domare är av en annan åsikt. I en intervju med TT (4/10) säger samtliga sex hovrättspresidenter i Sverige att de inte är beredda att vika sig när det gäller rätten till omförhör och tilläggsfrågor till misstänkta. "Vi kommer att vara fortsatt restriktiva", säger Svea Hovrätts president Fredrik Wersäll.
Resonemanget bakom förbudet mot omförhör - att spara tid, snabba på processen och kapa väntetiderna - är både logiskt och motiverat. Men ökad effektivitet får inte ske på bekostnad av rättssäkerheten. Ändå är det precis det som har skett i fallet med 43-åringen. Det är ovärdigt för en rättsstat som Sverige.
I den strid som påstås ha blåst upp mellan Advokatsamfundet och landets domare om de nya reglerna bör regeringen ställa sig på Advokatsamfundets sida. Blotta misstanken om att 43-åringen inte har fått en rättvis rättegång är så allvarlig att både reglerna och tillämpningen av dem måste utvärderas omgående.