Det tillhör inte politisk etikett att före detta partiledare kritiserar regeringen - och allra helst inte när hans eget partiet ingår i den allians som styr. Men Alf Svensson (kd) har aldrig varit rädd för att bryta mot etiketten.
När han 2002 tog bladet från munnen om fusket i sjukförsäkringssystemet fick han hård kritik - främst från socialdemokraterna, som anklagade honom för att lägga skulden på de sjukskrivna. Men kampen mot fusket inleddes bara något år senare - av den dåvarande s-regeringen - och i dag talar ingen längre om skuldbeläggande. Numera handlar det om att säkra tilltron till trygghetssystemen.
I går bröt Alf Svensson ännu en gång mot etiketten när han i en intervju i Ekot kritiserade regeringen för att ha glömt bort hur jobbpolitiken påverkar enskilda människor; för att sakna förståelse för att alla inte kan flytta dit jobben finns.
Själv, medger Svensson, har han svårt att försvara politiken när han talar med väljare. Orsakerna till att det har blivit såhär är enligt honom att regeringskansliet domineras av unga personer utan livserfarenhet. Och att regeringen tycks ha glömt bort att politik inte bara handlar om att tala till hjärnan - utan också till hjärtat.
Det finns invändningar mot kritiken.
Regeringen har genomfört den jobbpolitik man gick till val på. De höjda a-kasseavgifterna och sänkta ersättningsnivåerna kan inte ha kommit som någon överraskning för någon som följde valrörelsen. Politikens utformning har således inget att göra med att Rosenbad befolkas av unga och "livsoerfarna" tjänstemän.
Samtidigt finns all anledning att lyssna på Alf Svensson.
För som han betonar pekar alla kurvor, matematiska och materialistiska, på att väljarna borde stå på regeringens sida. Jobben har börjat komma, allt fler svenskar har fått arbete och de som jobbar har fått större plånböcker tack vare jobbavdraget.
Men detta märks alltså inte i opinionsmätningarna - där regeringen gång på gång får tummen ned av väljarna. Något som ter sig särskilt allvarlig med tanke på att det inte finns någon politisk opposition att tala om. Trots att Mona Sahlin i snart ett år nu har vägrat lämna några besked om var hon och partiet står växer stödet för s.
I slutet av november var stödet för de borgerliga det lägsta sedan 1994 i Synovate Temos mätningar. Då skiljde 19 procentenheter mellan blocken. Stödet för oppositionen var 57,3 procent. Motsvarande siffra för regeringspartierna var 38,3 procent.
I Synovate Temos decembermätning har glappet minskat något, men fortfarande hade oppositionen krossat den borgerliga alliansen om det hade varit val i dag.
Politik handlar mer än någonsin om kommunikation - om att paketera och föra ut budskap på ett pedagogiskt och tilltalande sätt. Det väljarundersökningarna visar är att regeringen har misslyckats med det.
Så förutom att fortsätta genomföra den politik regeringen gick till val på bör siktet under 2008 vara inställt på att börja kommunicera den med väljarna.