EU/eurotoppmötet som avslutades tidigt på torsdagsmorgonen hade flera problem att lösa. Mest akut är naturligtvis läget i Grekland - men EU måste också hantera alla banker runtom i Europa som får en smäll av den grekiska skuldnedskrivningen, samt de växande skuldkriserna i länder som Italien och Spanien.
Lösningen för Grekland består av två delar: En skuldnedskrivning på 50 procent av de skulder som Grekland har till banker och privata investerare, samt ett "permanent övervakningssystem" där representanter för den så kallade Trojkan - EU, Europeiska centralbanken samt IMF - placeras på grekiska nyckelmyndigheter.
Trojkans närvaro påminner om tv-programmet Lyxfällan. Eftersom Grekland har visat gång på gång att man inte klarar av att leva upp till de åtaganden (skattehöjningar, budgetbesparingar och privatiseringar) man har lovat i samband med tidigare nödlån, skickar euroländerna dit övervakare. Förhoppningsvis kan de strama åt den grekiska ekonomin på samma sätt som Lyxfällans stränga ekonomer brukar göra med svenska familjers ekonomier. Ett land som har levt över sina tillgångar så länge som Grekland kan helt enkelt inte fortsätta att strejka och demonstrera mot varje försök till åtstramning, och samtidigt förvänta sig att EU och euroländerna ska komma till ständig undsättning.
Skuldnedskrivningen är inte så maffig som den låter. För det första är det bara 60 procent av Greklands skulder som finns hos banker och privata investerare - de 40 procent som ligger på stater skrivs inte ned. För det andra finns hälften av de skulder som faktiskt ska skrivas ned i grekiska banker och pensionsfonder som redan är konkursmässiga. Det vill alltså till att Lyxfällanfolket gör ett bra jobb, men hur väl de än lyckas tar det tid och är smärtsamt att sanera statsfinanser. Många i Sverige minns vår sanering på 90-talet, och en mycket tuffare utmaning väntar Grekland.
För att förebygga att banker som har lånat ut till Grekland faller bestämde toppmötet att systemviktiga banker måste öka sin kapitaltäckning till minst nio procent före sommaren. Beslutet är klokt men tiden för snålt tilltagen. När bankerna på kort tid måste få fram mer kapital är risken för en kreditåtstramning stor. Det kan leda till en mycket negativ spiral: Företag som inte får lån skjuter upp investeringar och går i värsta fall omkull, handeln minskar och arbetslösheten stiger. Det är inte vad Europa behöver just nu.
Men det märkligaste beskedet från toppmötet är ändå att euroländernas krisfond EFSF ska "optimera sina resurser" från 250 miljarder till 1 000 miljarder euro - utan att det kostar euroländerna någonting. Denna magi ska ske genom "hävstångseffekt" via "försäkringslösning" och/eller "privata investerare". Det låter både orealistiskt och riskfyllt.
Skuldkrisen som skakar många euroländer just nu beror på att man har levt över sina tillgångar. Det löser man inte med magi, utan med budgetdisciplin.