Vladimir Putin började sin karriär som KGB-officer, och i slutet av 1990-talet var han chef för FSB (före detta KGB). När han blev Rysslands president år 2000 såg han till att gamla KGB-kompisar hamnade på viktiga positioner i både politiken och näringslivet.
Även andra gamla kamrater belönades. Barndomsvänner och gamla judotränare fick nyckelpositioner - och rejäla förmögenheter - när Putin återförstatligade företag inom bland annat sprit-, gas- och finanssektorn.
Men återförstatligande av företag som tidigare president Jeltsin hade privatiserat var bara ena sidan av Putins strategi. Den andra var att rulla tillbaka demokratireformer. Ryssarna fick inte längre välja sina regionala ledare, de utses av presidenten. Möjligheten för oberoende kandidater att väljas in i parlamentet försvann - endast Kremltrogna partier får nominera kandidater.
Lägg till detta en skriande brist på pressfrihet, där obekväma journalister till och med mördas (Anna Politkovskaja är bara ett exempel), samt en utbredd korruption som tvingar vanliga ryssar att öppna plånboken för att få del av samhällstjänster som på papperet är skattefinansierade. Människor som protesterar riskerar att råka illa ut. För 37-årige skattejuristen Sergej Magnitskij slutade det med döden. Han anmälde och vittnade om hur personer på inrikesministeriet blåste den ryska staten på 230 miljoner dollar. Resultatet: Magnitskij anklagas själv för brott, spärras in, blir sjuk men får ingen läkarvård och dör efter att ha misshandlats av väktare (DN 26/2).
Trots allt detta väntas alltså Putin, som var president 2000-2008 och sedan 2008 är premiärminister, storsegra i presidentvalet i morgon. Det beror sannolikt på tre saker:
1) Konkurrensen är lindrig. En kommunist och en ultranationalist är de främsta utmanarna.
2) Väljare på landsbygden som bara har tillgång till statskontrollerade medier är mycket förtjusta i Putin. Hans machostil och aggressiva retorik går hem.
3) Även mer välinformerade väljare kan se Putin som det minst dåliga alternativet. Många minns med avsmak kaoset efter Sovjetunionens kollaps, hyperinflationen och den ekonomiska krisen när Jeltsin avskaffade planekonomin.
Men Putins dagar som Rysslands ledare är sannolikt räknade. Det ekonomiska uppsving som gjorde honom populär fick sig en knäck av finanskrisen 2008. På längre sikt är det ohållbart att Rysslands ekonomi är så beroende av intäkter från gas och olja. Att "oligarkerna", affärsmännen som berikade sig när planekonomin föll, har ersatts av Putinvänner som berikar sig för inte heller ekonomin framåt.
Valfusket vid parlamentsvalet förra året satte igång en proteströrelse som hittills fått hundratusentals ur medelklassen att demonstrera. Växer den proteströrelsen är det inte omöjligt att förra årets arabiska vår följs av en rysk vår i år.