I synnerhet med tanke på att socialdemokraterna står och stampar efter raset i opinionsmätningarna 2009. Att många som tidigare vurmat för S går över till Miljöpartiet kan tyckas likgiltigt. Rösterna stannar ju inom den rödgröna sfären. Frågan är om det räcker för ett regeringsskifte. Oppositionspartierna måste attrahera många av de osäkra väljarna - mellan 15 och 20 procent av valmanskåren - för att kasta Reinfeldt ur den slitna regeringssadeln.Moderaterna går framåt i SCB:s stora partisympatiundersökning. Vad hjälper det när Centern och Kristdemokraterna harvar omkring i farlig närhet av 4-procentspärren. Maud Olofsson (C) utlovar skarpare centerprofil till valet. Det låter bra. Erfarenheten från valet 2006 visar att ju mer Olofsson profilerar det tilltufsade Centerpartiet, desto större är väljarflykten. Båda blocken kan hämta inspiration ur SCB:s material. Det viktigaste för de rödgröna är att trappa upp barfotamobiliseringen, i syfte att nå så många väljare som möjligt för enskilda samtal. Det är ett måste, eftersom alliansen dominerar media.Viktigast: S, MP och VP kan med stor tillförsikt kasta sig ut i det svindlande äventyr som heter valrörelse. Att S förlorar röster till MP ingår i den av Mona Sahlin omsorgsfullt utformade strategin för maktskifte. Högeralliansen brottas med ett kinkigare problem, att det Stora partiet äter upp de mindre.Snart följer spektaklet på Gotland. Få s k vanliga väljare bryr sig. Valrörelsen, den riktiga, drar i gång i augusti.Pelles Photo sponsrar FFMaktskiftet ligger inom räckhåll, men...
Maktskiftet ligger inom närhåll, men...
De rödgröna partiernas försprång med 5 procentenheter före alliansen är en skör och bräcklig ledning.
Detta är en ledarkrönika. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.