Almedalen. Det hängde som ett osynligt frågetecken över scenen när s-ledaren Mona Sahlin gjorde debut i Almedalen i går kväll. Skulle hon äntligen börja staka ut riktningen för framtidens förnyade socialdemokrati, den där hon talade om efter valförlusten i höstas? Och skulle hon på allvar börja fylla ut rollen som partiledare och göra den till sin egen?
Sedan tillträdet som s-ordförande har Sahlin gjort ett blekt intryck. Även denna kväll kändes mycket av retoriken som omtugg. Mona Sahlin borde lägga bort sin vana att citera tidigare s-giganter - Olof Palme, Anna Lindh, Göran Persson med flera. Det är hon som är partiledare nu och hennes ord som bör vara de viktiga.
Precis som i sin första partiledardebatt i riksdagen klamrade sig Sahlin fast vid ordet rättvisa.
Men var det utanförskap som drabbade över en miljon människor under s långa maktinnehav verkligen rättvist? Är det vad hon lovar att återställa?
Förhoppningsvis inte.
Mona Sahlin lovade däremot en a-kassa på 80 procent "åt alla". Det är ett löfte hon omöjligen kan hålla, ens om hon vinner valet 2010.
Snittlönen i Sverige är runt 25 000 kronor i månaden och a-kassans tak ligger på 680 kronor per dag - cirka 14 000 i månaden. Ingen med en inkomst kring 20 000 och uppåt har någonsin haft en a-kassa på 80 procent av lönen. Det vet säkert Mona Sahlin.
Återstår att konstatera att en mycket stor del av befolkningen inte omfattas av den talmystik - 80 procent - som Mona Sahlin kallar rättvisa.
Kvällens nyhet var att Sahlin ska rådfråga en ungdomspanel i sitt sökande efter framtidens politik. Som syn för sägen bjöd hon upp två ungdomar på scenen.
Mamma Mona vill väl, ingen tvekan om det. Men det krävs mer än att två SSU:are får tre minuter var för att lägga fram välkända s-klyschor. Som att lilla Kim inte blir bättre på att läsa för att hon stämplas som värdelös. Eller att arbetslösa ungdomar inte har råd att köpa sig en bostadsrätt när de vill flytta hemifrån.
Politik är visserligen - med Olof Palmes ord - att vilja.
Men det är mer än så. Det är att ha svaren på frågor som hur framtidens skola ska bli bättre, hur fler jobb ska skapas och hur fler bostäder ska byggas. Varken Mona Sahlin eller hennes unga panelvänner övertygar om att s har de svaren.
Politik är också att ta ansvar för det samhälle man har skapat. Mycket av Sahlins kritik drabbar hennes eget parti.
Hon hävdar att regeringen sviker de unga. Men det var under s som ungdomsarbetslösheten skenade i väg. Nu går den ned.
Det var under s som byggandet av hyresrätter stannade av. Nu förändrar regeringen politiken i en riktning som bör skynda på byggandet.
Det var under s som skolans kvalitet sjönk. Nu har regeringen infört de kunskapskrav som Sahlin bara har vågat börja tala om.
Mona Sahlins insats i Almedalen får med tvekan godkänt. Vad s vill är välkänt. Det som gäller är att förnya svaren på hur det ska gå till. På den avgörande punkten blir det bakläxa.