Men även om bilden av detaljstyrning är överdriven så rymmer den en sanning. Det råder ofta förvirring om på vilken nivå beslut ska fattas.
Behovet av överstatliga beslut för att hantera stora, nationsöverskridande frågor har aldrig varit så tydligt som idag. Det handlar om åtgärder för att möta klimathotet, bekämpa internationell brottslighet och att förhindra en ny internationell finanskris. Men EU:s inblandning på vissa andra områden är desto svårare att förstå.
Kvinnor har i dag rätt att ta ut 14 veckors sammanhängande mammaledighet, enligt EU:s miniminormer. Just nu diskuteras ett förslag om att förlänga perioden till 18 veckor. Förslaget förkastas från både höger- och vänsterhåll. Europaparlamentarikerna Eva-Britt Svensson (V) och Gunnar Hökmark (M) anser båda att föräldraledighet är en fråga som inte bör hanteras av EU.
Argumenten skiljer sig åt. "Sverige kan tvingas till en tillbakagång" säger Svensson som vill ersätta normen om mammaledighet med föräldraledighet (Aftonbladet 9/3). Hökmark skriver på sin blogg att det bör vara föräldrarna själva som bestämmer över föräldraledigheten.
Eva-Britt Svenssons resonemang är kännetecknande för den politiska vänsterns syn på EU. När unionen tjänar vänsterpolitiska syften är EU ett användbart politiskt verktyg. I andra sammanhang ifrågasätts medlemskapet helt och hållet.
Dessvärre är argumentationen ganska ihålig även på högersidan. Gunnar Hökmark sveper över begreppet subsidiaritet när han slår fast att förutsättningarna i EU:s medlemsländer är alltför olika för att det ska vara lämpligt att ha gemensamma EU-regler om föräldraledighet. Men han fullföljer inte resonemanget.
Begreppet subsidiaritet innebär att politiska frågor ska hanteras på lägsta möjliga nivå. När frågans lösning så kräver flyttas beslutanderätten uppåt. Subsidiaritet är en av de grundprinciper som EU-samarbetet ska bygga på.
Att mammaledighet har hamnat på EU-nivå saknar stöd i subsidiaritetsprincipen. Dessutom saknar EU-direktiv om mammaledighet legitimitet. EU-medborgarna var knappast delaktiga i diskussionen om att införa EU-normer om mammaledighet.
Få intresserar sig för den viktiga principdiskussionen om hur beslutsordningen ska reformeras så att EU gör det som EU är bäst lämpat för och inte det som bättre kan göras på kommunal, regional eller nationell nivå.
Nu, 15 år senare är det hög tid att diskutera vad subsidiariteten ska innebära i praktiken. Rent generellt är det bra att EU har infört miniminormer på olika områden. Att lagstiftningen i EU-länderna harmoniseras underlättar handel, företagande och arbetskraftsutbyte länderna emellan.
Men ett lika viktigt mål är att EU:s roll blir tydlig och logisk för medborgarna. Det är avgörande för utvecklingen av en europeisk demokrati.