Många ljus tändes i Östergötland. Bibliotek, skolor och andraplatser fylldes av folk som släntrade in från en kyligt bisterjanuaridag för att delta i Förintelsens minnesdag. Själv befann jag migi Boxholm, i det alltid lika välkomnande och inbjudande biblioteket därvarje hylla är ett brusande hav av svindlande upplevelser. Inklämdmellan hyllorna finns en utställning som bygger på Birgitta Palmqvistsresa till Auschwitz 2005. Gör gärna en utflykt till Boxholm.
Vitsen med Förintelsens minnesdag den 27 januari sätts i fråga avsomliga. Jag tror den behövs. Som en manifestation där skolelever ochvuxna visar att vi lärt av det förflutna, att vi inte stillatigandeaccepterar att nazister och rasister fortsätter att sprida sittvämjeliga budskap.
När jag förberedde min medverkan vid minnesdagen i Boxholm läste jagEmerich Roths "Jag heter Emerich" (Carlssons förlag). Emerich överlevdevistelsen i fem av nazisternas dödsfabriker. Vid ett tillfälle får hanmöjlighet att skjuta en bakbunden SS-soldat. Emerich vägrar, nickar motsoldaten och säger: "Jag vill inte bli som dom." Snacka om mänskligstorhet.
På onsdag brakar valrörelsen i gång. Göran Persson och FredrikReinfeldt mäter krafterna i en direktsänd debatt i radions P1. Efterpartiledardebatten i riksdagen nyligen stod de två och snackadeavspänt. De skrattade. Det tyckte somliga kommentatorer var konstigt.Några begrep inte hur Persson och Reinfeldt kunde umgås som på vilkensläktmiddag som helst efter att först ha pucklat på varandra fråntalarstolen. Bilden av de två avspänt samtalande partiledarnasymboliserar demokratins innebörd och storhet.
Mitt gage i Boxholm: En ost och en cd-skiva med Elvis. Till Boxholm återvänder jag gärna.