Erik Fichtelius var inte först. Först ut var Ann-Marie Åsheden, tidigare reporter på DN. En vecka efter mordet på Olof Palme tog hon och tidningens chefredaktör, Christina Jutterström, en taxi hem till Ebbe Carlssons lägenhet och hade ett möte med spaningsledaren Hans Holmér som, enligt legenden, tog emot i strumplästen.
Avtalet som slöts var att Åsheden i hemlighet varje dag skulle få träffa Holmér som helt öppet skulle berätta hur det gick i mördarjakten. Materialet skulle inte publiceras förrän mördaren var gripen. Planen följdes, men mördaren greps inte. Så småningom kom de inblandade överens om att materialet kunde publiceras ändå. Strax före publicering informerades DN:s rättsredaktion som, utan kännedom om Åshedens möten, gnetat på som vanligt med bevakningen. Resultatet blev ett ramaskri, rättsredaktionens medarbetare avgick och en i stort sett samfälld journalistkår stämde in i skallet. Diskussionen om vad en journalist kan tillåta sig i förhållande till makten - och kolleger - kom att överskugga publiceringen.
Parallellerna till Erik Fichtelius intervjuer med Göran Persson är slående. En skillnad är att i det fallet blev saken avslöjad i förtid och Fichtelius förvisad från rollen som Sveriges ledande politiske kommentator till ansvaret för 24 Direkt.
Jag har inget emot metoden att en journalist mot tysthetslöfte får följa ett skeende i detalj - för publicering långt senare. Det finns många sätt att flå en häst och att på det här sättet ta fram intressant material som annars kanske aldrig skulle ha avslöjats är lockande. Det kräver emellertid att de ansvariga ser till att dagsbevakning och det långsiktiga projektet hålls isär. Här handlade Christina Jutterström rätt; Ann-Marie Åsheden hade ingen roll i den löpande bevakningen. Däremot är det en skandal att cheferna på SVT lät Erik Fichtelius fortsätta kommentera som om inget pågick i kulissen. Särskilt upprörande är att han tilläts leda partiledarutfrågningarna inför förra valet.
När det gäller resultatet är frågetecknen fler. Åshedens reportage skrev knappast historia (kanske för att mördaren inte fångades). Och Fichtelius intervjuer har hittills mest bjudit på skvaller och förstärkt den i många stycken motbjudande bilden av Persson.