Vi lever i ett manssamhälle, där män är överordnade kvinnor - det är en ofta upprepad sanning. Frågan är hur länge till?
Det finns tecken på att pojkar och unga män håller på att halka efter de jämnåriga flickorna rejält.
Pojkar presterar klart sämre än flickor i grund- och gymnasieskolan. På högskolan dominerar kvinnorna - om man inte räknar in utländska studenter är 60 procent av nybörjarna kvinnor och 66 procent av examina tas av kvinnor.
Men många vill inte se detta som ett problem. I Högskoleverkets rapport Kvinnor och män i högskolan redovisas kvinnornas övertag i gymnasiet och högskolans grundutbildning utan kommentar, medan männens bättre resultat på högskoleprovet och mansdominansen bland professorer problematiseras.
Kanske beror det på det som sjuksköterskestrejken handlade om: Så länge kvinnor och män gör könssegregerade utbildningsval spelar det ingen roll att det är fler kvinnor på högskolorna. Efter examen har ändå manliga ingenjörer högre lön och bättre karriärmöjligheter än kvinnliga sjuksköterskor, lärare och socionomer.
Men det kan också bero på felriktad feminism - där varje motgång för manskollektivet automatiskt ses som en framgång för kvinnosaken. Utbildningsminister Jan Björklund punkterade en sådan föreställning när han förra veckan presenterade regeringens satsning på jämställdhet i skolan.
En rapport visade nyligen att Sverige är ett av få länder i världen där flickor presterar bättre än pojkar i matematik. Björklund påpekade att det tyvärr inte beror på att flickorna har blivit duktigare - utan att pojkarna har blivit sämre. Det kan knappast ses som en feministisk framgång.
Det är inte heller någon framgång att den utseendehets som länge har plågat flickor nu också slår mot pojkarna. Ofrihet blir inte bättre för att den delas av fler.
Men vad beror pojkarnas dåliga skolprestationer på?
Utredaren Mats Björnsson skrev för några år sedan att medan feminismen satt flickornas förändring på dagordningen så har pojkarnas mansideal stannat kvar i en traditionell värld av våld, styrka, konkurrens och hierarkier. Den pojke som vill vara populär och ha hög status (livsviktigt för många tonåringar) gör bäst i att inte framstå som en "pluggis".
Kanske gäller detta inte bara ungdomar i skolan, utan samhället i stort. Kvinnor som vill se ökad jämställdhet är förändringsbenägna, optimistiska och tror på framtiden. Män som ser jämställdhet som ett hot mot manliga privilegier, känner sig hotade också av kunskapssamhälle och globalisering. Risken finns att vissa män riktar sin ilska och frustration mot kvinnor eller invandrare.
Därför är det viktigt att visa att män kan vinna på jämställdhet. Jan Björklund gjorde det när han påpekade att det inte är okej att pojkar presterar mycket sämre än flickorna i en jämställd skola. Ökad jämställdhet kan framförallt ge utrymme för ett mer humanistiskt mansideal - om kvinnor och män vill och vågar. Män är inte automatiska förlorare i en jämställd värld.