Trots det är föräldralediga pappor en bristvara. Trots att politikerna (som borde hålla tassarna borta från familjeplanering) försöker öka på utvecklingstakten genom exempelvis jämställdhetsbonus, och trots att arbetsgivare måste ha en accepterande syn på föräldraledighet, går det många föräldralediga mammor på en föräldraledig pappa.
Vi är långt ifrån en jämställd fördelning av föräldrapenningdagarna (minst 40 procent för vardera förälder, enligt SCB). Vad beror det på? Flera saker, förstås. Ofta sätter ekonomin käppar i hjulet. I många familjer tjänar mannen mer än kvinnan, ofta mer än de där tre tusenlapparna man kan få i bonus, och den ekonomiska förlusten blir för stor för att han ska vara hemma. Förståeligt.
En annan mindre begriplig orsak är att de stereotypa könsrollerna inte alls är döda. Tvärtom blomstrar de på föräldrasajter och bloggar - och det är kvinnorna som håller dem vid liv. Det menar frilansjournalisten Marcus Ridung (DN Debatt 19/7) som under sin föräldraledighet letade med ljus och lykta efter manlig närvaro på hemsidor som Allt om barn och Vi föräldrar. I stället för jämställda pappaförebilder hittade han klichéartade könsroller där männen arbetade på dagarna och snickrade på kvällarna medan kvinnorna var hemma med barnen och storhandlade. Allt beskrivet av skojfriska kvinnliga bloggare.
Frånsett skämtfaktorn ligger nog en stor portion allvar och sanning i Ridungs upptäckt. Många kvinnor är helt enkelt inte beredda att släppa greppet om könsrollerna och föräldraskapet. Vilken man i dag säger blankt nej till att vara föräldraledig för att han helt enkelt inte vill? Antagligen lika få som de män som kräver att få vara hemma med sonen/dottern och tvingar iväg mamma till jobbet. Vill mamma vara hemma får förmodligen mamma vara hemma.
Poeten och bloggaren med mera Marcus Birro försöker pusha på papporna. I en krönika i Expressen (22/7) undrar han att varför män skulle låta sig bli undanskuffade av kvinnor om föräldraskapet. "I vilket annat sammanhang låter vi kvinnorna blockera vägen för oss?", resonerar Birro.
Men glöm inte att detta sedan urminnes tider har varit kvinnornas (enda) envåldsvälde. Det behöver inte vara alldeles enkelt att släppa en del av territoriet och makten till det andra könet.
Det är inte bara kvinnornas fel att männen inte är föräldralediga. Men det är heller inte bara männens. Är det viktigt att fler pappor är hemma med barn måste mammor tillåta dem att vara det - helst utan att politikerna ska bestämma det åt dem.