Bland andra en arbetslös, ensamstående fembarnsmamma vars ene son vill åka till Thailand. Men mamma har inte ens råd att ta med familjen till det kommunala utomhusbadet mer än ett par gånger i månaden.
Och fyrbarnsfamiljen som inte har råd att gå på Liseberg för att barnbidraget gick till hyran.
Visst finns det de som har det jobbigt. Inget snack om saken. Men är man fattig för att man inte kan åka till Thailand eller bekosta en dag på Liseberg för sex personer?
Fattigdom är inte enbart en objektiv föreställning. Även om försök görs för att upprita svenska gränser för begreppet, bland annat av SCB och Rädda barnen, så är fattigdom en ständig jämförelse med andra. Och det kan vara problematiskt.
Vi gör alla val i livet, val som påverkar vår ekonomiska situation men som långt ifrån alltid tas med i beräkningarna.
Väljer man till exempel att skaffa fem barn har man kanske automatiskt valt bort semesterresor till Thailand. Dessutom värderar många föräldrar tid hemma med barnen högre än ett heltidsjobb. Det kostar också pengar. Prioriterar man däremot karriär, resor och nöjen, har man kanske inte råd att skaffa många barn, eller några alls.
Den enes "fattigdom" framhävs oftare än den andres, men räknat i kronor och ören är skillnaden inte alltid så stor.
Apropå familjen vars barnbidrag gick till hyran: Sifo har gjort en undersökning om vad svenskarna gör med barnbidraget. Resultatet presenterades såsom att "tre av tio sparar inte barnbidraget, i stället konsumerar de hela summan" (Corren 5/8). Det innebär alltså att sju av tio lägger åtminstone delar av bidraget på hög.
Sju av tio föräldrar är alltså inte är i sådant behov av barnbidraget att det måste gå till mat, kläder och andra basbehov. De kan spara. Barnbidraget är inte inkomstbaserat och folk ska förstås ha friheten att göra vad de vill med sina pengar. Men det främsta syftet med barnbidraget är inte att det ska placeras på ett bankkonto, utan stödja föräldrars försörjning av sina barn.
De tre av tio föräldrar som nyttjar hela bidraget till basbehov är inte automatiskt fattiga - eller sämre - för det. Vi har höga skatter i Sverige som bland annat ska säkerställa att barn inte måste ha 300 000 kronor på banken (summan som ett orört barnbidrag genererar efter 16 år, enligt aktemäklarföretaget Nordnet) för att klara sig.
Visst vore det fantastiskt om alla föräldrar kunde spara delar av eller hela barnbidraget till sina barns framtid. Om alla kunde köpa märkeskläder och åka på semester. Men prioriteringar, synsätt, drömmar och andra omständigheter - ofta självvalda, ibland ofrivilliga - kan sätta käppar i hjulet.