Ingen tar tävlandet på något större allvar. Och tränat de har de flesta knappt gjort. Och tiden det tar att åka, bryr sig absolut ingen om. Vasaloppet däremot är på blodigt allvar. Männen är i bedövande majoritet. 85 till 90 procent av dem som står på startlinjen klockan 08.00 den första söndagen i mars varje år, är män. Och för dem hägrar en tid så nära vinnarens som möjligt.
När dessa män umgås är det förutom tränandes i skidspåret, hängandes i vallaboden över mystiska pulver (som inte sniffas), utan för samma summor som kokain kostar, i stället strösslas över skidorna. Inget lämnas åt slumpen, vädret kontrolleras, trugor (ploppen längst ut på staven) byts ut, tävlingskläder testas, höjdmeter räknas och görs till stakningsbara eller icke stakningsbara backar.
Om man står i seedningsgrupp fyra innebär det att man ägnat vinterns övriga helger åt att åka olika mer eller mindre obskyra skidlopp på svårtillgängliga ställen runt om i Sverige, för att seeda upp sig. (Jag fick slinka in där för att få åka med några riktigt duktiga.) Det är bara väldigt snabba skidåkare som kvalar in att stå långt fram i det skidtåg bestående av 16 000 personer som alla startar samtidigt när startpistolen smäller av. I grupp tio står de som aldrig varit med förut.
Allra längs fram står eliten på något 100-tal. Det är de som konkurrerar om att vinna hela Vasaloppet. Därefter står startled ett. Att stå i led ett slår det mesta i träningskretsar. Det är som ett hemligt språk män emellan. I stället för att bryta arm eller dra en värja, kollar man in vilket startled i Vasaloppet någon står i.
Vasaloppsträning och -tävling är en frizon för den typ av manlighet som numer är förbjuden överallt. Det är bara prestation som är enkel att mäta som gäller – snabbast på skidor. Här spelar inte föräldraledighet, dagishämtningar eller vabbande någon roll. Här är det svettigt, hårt fysiskt tävlande som gäller. Bäst tid vinner. Förutom själva tränandet misstänker jag att möjligheterna att få vara ensam i vallaboden i timmar och lämna familjen för ändlösa träningspass, har en viss lockelse på Vasaloppsmän.
Medan mina skidande medsystrar i Tjejvasan redan efter en minuts bekantskap berättat om barn och familj och bara flyktigt berört själva orsaken till varför vi befinner oss där vi är. Det är möjligt att män och kvinnor är helt lika, som det ofta påstås. Men att åka skidor mellan Sälen och Mora med bara kvinnor eller nästan bara män är i varje fall två helt olika upplevelser.