S-krisen har ältats på längden och tvären. Den handlar dels om hur Håkan Juholt lyckas säga fel sak vid fel tillfälle om och om igen - senast i går bröt han sitt eget löfte att bara komma med genomtänkta förslag genom att i DN ställa det orimliga kravet att alla mobiloperatörer ska ha täckning över hela Sverige.
Men krisen handlar framförallt om att S inte har lyckats följa med i utvecklingen. Partiets gamla recept fungerar inte i en globaliserad ekonomi och tilltalar inte väljarna i ett samhälle som präglas av individualism. Det visar sig inte bara i att de 27,7 procent som skulle rösta på S om det vore val i dag är den lägsta noteringen i SCB:s mätningar någonsin. Bilden blir ännu tydligare när SCB redovisar bakgrundsfakta kopplat till vilket parti de tillfrågade anser sig stå närmast.
De som svarar S är äldre, har låg utbildning, bor inte i Stockholm utan i norra Sverige, är offentliganställda och LO-medlemmar. Om de har arbete vill säga, för S är starkare hos icke sysselsatta än hos sysselsatta, liksom de är betydligt starkare hos utrikesfödda än hos infödda.
Den urbana, välutbildade medelklass som S tävlar med alla andra partier om att attrahera är uppenbarligen inte intresserad.
Samtidigt lever M högt på förtroendet för Anders Borg och att Sveriges ekonomi hittills inte drabbats kännbart av eurokrisen. Utan att egentligen ha levererat mycket till politik den senaste tiden (fast med tanke på konkurrensen kanske det räcker att Reinfeldt tänker innan han pratar) ökar M sitt stöd till 33,4 procent och är det överlägset största partiet just nu.
Fast intressantast i SCB-mätningen är MP, som med 11,7 procent befäster positionen som tredje största parti. Att MP var superheta i maj-juni, när nya språkrör valdes och premiärtalade i Almedalen, samtidigt som M råflörtade med partiet, är inte underligt. Men under hösten har det varit ganska tyst från MP, som ändå fortsätter att öka. Är det en parallell till när S växte så länge Mona Sahlin inte presenterade någon politik?
Underligast är vilka som attraheras av MP. Den gamla bilden av alternativa månskensbönder som odlar biodynamiskt och tovar sina egna tofflor stämmer inte längre. Enligt SCB är det unga, högutbildade, ogifta kvinnor som bor i Stockholm eller Göteborg som framförallt sympatiserar med MP. Saco-medlemmar, offentliganställda och tjänstemän är överrepresenterade, medan bara 6,5 procent av företagarna föredrar MP - trots partiets försök att framstå som företagarvänligt.
MP har uppenbarligen lyckats attrahera den urbana medelklass som alla vill åt. Frågan är varför. MP vill lägga sig i vad vi tycker och tänker - genom normkritisk myndighet, genuscertifierade förskolor, lyckopolitik med mera - och styra vad vi konsumerar samt hur vi förflyttar oss. Borde inte den välutbildade, urbana medelklassen föredra att tänka själv?