Det är ett överilat beslut. Man kan undra vad som främst drev fram den kristdemokratiska fysikern Angela Merkel till det: Nypåkommen och onyanserad rädsla eller ren och skär populism?
Det blåser gröna vindar genom Tyskland, något som märks inte bara i kärnkraftsmotståndet utan även i lokalvalen där Die Grünen vunnit mark. För att blidka de gröna politikerna tycks Merkel ha vänt kappan efter snålblåsten. Det är lika upprörande som märkligt.
Men här i Sverige har Merkel fått en ny, oväntad supporterskara: Miljöpartiet hyllar det kolkraftsberoende Tyskland för att landet nu gör sig än mer beroende av kolet, och av rysk gas och eventuellt fransk kärnkraft.
"Om Tyskland kan avveckla kärnkraften kan även Sverige", skriver språkrören Åsa Romson och Gustav Fridolin tillsammans med sin energipolitiska talesperson Lise Nordin (DN Debatt 1/6). Kruxet är bara att tyskarna ännu inte avvecklat sin kärnkraft, bara att de planerar att göra det. Hur, och vilka de slutgiltiga ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna blir, vet varken de eller vi ännu. Men dyrt blir det.
Elpriserna spås gå upp i hela Europa, och när den koldioxidfattiga kärnenergin ska ersättas med fossila bränslen (för de förnybara räcker helt enkelt inte till) kommer de miljömässiga kostnaderna också att skjuta i höjden.
Det verkar inte bekymra MP som förblindat av kärnkraftshat vägrar se sanningen i brunkolsögat. Romson och Co förmanar regeringen att statliga Vattenfall, med stora investeringar i Tyskland, kommer att förlora mångmiljardbelopp om inte kol- såväl som kärnkraften överges.
Vattenfall har investerat cirka 6,3 miljarder kronor i tysk kärnkraft de senaste fyra åren. I och med den tyska regeringens nyfattade beslut har det förmodligen varit pengar i sjön. Däremot "råder inget tvivel om", enligt Vattenfalls VD Østein Løseth, att kolkraften kommer att bli "mer värd" (SvD 8/9).
Det är tragiskt. Kärnkraften är ingen pålitlig energikälla på lång sikt. Men på kortare sikt är Tyskland liksom Sverige beroende av den. Sverige ligger i framkant gällande förnybar energiproduktion såsom vindkraft och bioenergi. Det är utmärkt. Och naturligtvis ska vi utnyttja och utveckla dessa energislag så långt det är möjligt, för att en dag kunna stänga ned kärnkraftsverken för gott. Men att redan i dag sätta datum för den dagen är inget annat än dumdristigt.
Om tyskarna kan, kan svenskarna menar språkrören. Visst. Man kan också vända på kuttingen: Om inte ens Sverige i nuläget klarar sig utan kärnkraften, hur ska då Tyskland göra det?