Tony Blair, den brittiske premiärministern, var länge en internationell idol. Den unge, karismatiske labourledaren blev ett föredöme i såväl vänster- som högerkretsar i hela Europa när han förvandlade sitt parti till ett modernt alternativ för den övre medelklassen. Socialismen rensades ut, ersattes med liberalism och en stor portion konservatism.
Blairs "revolution" tycktes erbjuda socialdemokratin - också i Sverige - en ny morgondag. Den visade hur makten kunde säkras genom att appellera till den välsituerade medelklassen.
För högern, liberaler och konservativa, blev Tony Blairs framgångar en ideologisk uppmuntran. Det sägs att det är exemplet Blair som inspirerat folkpartiets nya, mer kravinriktade profil.
Blair startade sin politiska karriär som anhängare till den extremt vänsterorienterade labourledaren Michael Foot i början av 1980-talet. I dag får den brittiske premiärministern snarare etiketteras höger, rätt och slätt. Hans senaste sociala "reform" är betecknande nog att universitetsstudier avgiftsbeläggs. Förslaget häromåret, presenterat tillsammans med Italiens högerauktoritäre ledare Silvio Berlusconi, att inrätta läger för asylsökande utanför EU, hade knappast heller någon anstrykning av vänster, inte ens i någon "förnyad" form.
Av vänsterprofilen återstår således intet. Men det återstår inte heller mycket av Tony Blairs heder. Irakkriget har blivit en katastrof. Det är bilden av en ledare som lurade sitt land i krig som ohjälpligt etsat sig fast. Att britterna inte förlåtit sin premiärminister som påstod att Irak hade massförstörelsevapen, redo att avfyras inom fyrtiofem minuter, framgår av de ständigt dalande opinionssiffrorna.
Det är en fruktansvärd ironi att Tony Blair, efter alla sina brösttoner om behovet av att värna en säker värld, nu visar sig ha beordrat en underrättelseoperation mot den man och mot den organisation som är den yttersta garanten för en fredlig och säker världsordning.
I går avslöjade Blairs före detta biståndsminister att Storbritannien inför Irakkriget spionerade på FN-chefen Kofi Annan. FN-chefens kontor och telefon avlyssnades. Den förra ministern berättade att hon själv läste utskrifter av Kofi Annans samtal.
I förrgår lades också överraskande åtalet mot en brittisk översättare som hade anklagats för att ha avslöjat underrättelseinformation - om hur Storbritannien och Förenta staterna planerade "fula trick" mot FN inför Irakkriget - ned. Den brittiska pressen kommenterade i går detta med att en rättegång skulle ha blivit extremt pinsam för landets regering. "Vilka krigshemligheter döljer ni fortfarande, herr Blair?", löd en tidningsrubrik. Den förra biståndsministerns avslöjande om spioneriet mot Kofi Annan levererade ett omedelbart svar på den frågan.
En ilsken Tony Blair svarade med att gå till motanfall: Han anklagade sin förra minister för att ha försatt Storbritannien i ett farligt läge, när nationen hotas av terrorister, genom att läcka hemligheter om säkerhetsoperationer, "oavsett om de är sanna är falska". Blair förnekar alltså inte att han beordrat spioneri mot FN-chefen. Det är också otroligt att Tony Blair sätter avlyssningen av FN i samband med den kamp mot terrorismen som skulle äventyras genom att det nu kommer fram att Storbritannien bedrivit en underrättelseoperation mot Kofi Annan.
Är det något som försvårar framgångar i kampen mot terrorismen så är det att kraften riktas mot fel håll - som i fallet Irak - liksom det trots mot FN som kriget utgjorde, och det nu uppenbarade sabotaget mot världsorganisationen.
Efter detta kan Tony Blair inte göra anspråk på någon som helst legitimitet i sin roll som den självpåtagna försvararen av en fredlig och säker världsordning. Det är han själv som är internationell marodör.