Mycket tankemöda ägnas just nu åt hur de lägst utbildade i Sverige ska kunna få jobb. Det finns vuxna invandrare som aldrig har gått i skola och är analfabeter, men det finns också svenska ungdomar som inte klarar godkända grundskolebetyg och som är en sorts funktionella analfabeter (de kan stava sig igenom enkel text men inte med tillräckligt flyt för att förstå vad de läser).
Innan man drar igång nya kunskapslyft och storsatsningar på massutbildning bör vi fråga oss om vi har en övertro på utbildning. Svenska Dagbladets PJ Anders Linder skrev en mycket intressant krönika om "högskolebubblan" (SvD 8/4); att högskoleutbildning har fått ett falskt uppblåst värde, ungefär som IT- och fastighetsbubblorna. Mycket talar för att den högre utbildningen har drabbats både av bubbla, inflation och devalvering:
1. För bara några decennier sedan var det en liten minoritet som läste vid universitet, i dag är det närmare hälften av varje årskull (Göran Perssons mål). Det innebär att den gamla "garantin" att en högskoleexamen ska leda till statusjobb och hög lön inte längre finns, även om många tror det.
2. I och med detta har arbetsgivare börjat kräva högre utbildningsnivå än nödvändigt. Barnskötare har svårt att få jobb eftersom kommunerna bara vill ha högskoleutbildade förskollärare, gymnasieekonomer möts av beskedet att företagen önskar civilekonomer.
3. Samtidigt har massutbildningen ("alla ska med") lett till en stadig press nedåt av kunskapsnivåerna. 40-talister som ser listan på kursböcker till en grundkurs i litteraturvetenskap konstaterar att det där var obligatorisk läsning när de gick på gymnasiet, 70-talister som kollar niornas nationella prov i matematik känner igen uppgifterna från när de själva gick på mellanstadiet. (På så vis är det logiskt att yrken som tidigare klarades av med gymnasieutbildning nu kräver högskoleutbildning - kunskapsnivån är ungefär densamma!)
4. På humaniora- och samhällsvetenskapsfakulteterna präglas dessutom vissa utbildningar av ideologisk skolning (indoktrinering, säger de cyniska) snarare än av kunskapstillägnan. Corren har uppmärksammat fenomenet inom genus- och utbildningsvetenskap, men det finns tecken på att man kan klara godkänt på åtminstone grundnivån i fler ämnen bara genom att rapa upp de rätta, "kritiska" åsikterna: "Frånvaron av kvinnor i texten visar på en strukturell genusbaserad underordning", "andrafieringen av icke-västliga etniciteter märks tydligt i den här texten" och så vidare.
Visst är utbildning viktig, men den ska ge kunskap - inte ihåliga betyg och indoktrinering. Dessutom bör alla vara medvetna om hur massutbildning urholkar både det formella värdet av och kunskapsinnehållet i utbildningen, jämfört med gamla tiders universitet. Med detta i bakhuvudet kan vi debattera hur de allra lägst utbildade ska bli anställningsbara.