Mattelyftet består av fortbildning av lärare, mer lärarledd undervisning och mindre "eget arbete" samt fler lektionstimmar i matematik. Det är vettiga satsningar.
Men matematikämnets kris kan också spåras till tidsandan.
Som nyhetsreporter fick jag en gång delta vid en träff för gymnasielärare i matematik. De undervisade vid studieförberedande och yrkesförberedande program, högmotiverade och omotiverade, mattebegåvade och mattesvaga elever. Tre saker var de överens om:
? Kunskapsnivån har sjunkit hos både duktiga och svaga elever.
? Mattelärare är beredda att ta till alla metoder och knep för att eleverna ska nå sin optimala nivå.
? Men en sak måste eleven själv ha: Tålamod. Matte är enligt lärarna det mest tålamodskrävande ämnet av alla, oavsett om du är en duktig eller svag elev.
Och här menade mattelärarna att det största problemet ligger. Vi lever inte i tålamodets tid. Tvärtom lever vi i de snabba filmklippens, det rastlösa kanalzappandets och dataspelens omedelbara belöningars tid. Matematiken är motarbetad av själva tidsandan.
Det kan inget mattelyft lösa. Men kanske borde man prata med eleverna om saken. Medvetenheten om stressproblem är stor i dag, och ungdomar vill inte bli utbrända. Om matematiken inte bara är viktig i sig själv, utan också ses som en övning i tålamod - intellektuell yoga - kanske fler blir motiverade att stångas med matteproblemen en stund till.
För belöningen, aha-upplevelsen när en matematisk tanke plötsligt står klar, är värd att vänta på.