Allt fler svenska hushåll ser de stigande matpriserna som ett hot mot sin ekonomi, enligt en ny undersökning från Skop.
I Sverige har matpriserna stigit med cirka sju procent det senaste året. För en barnfamilj innebär det 300-400 kronor i månaden.
Mycket pengar för den som haren stram budget, naturligtvis. Men svenskarna är ändå lyckligt lottade.
I många fattiga länder pågår en livsmedelskris. Priserna på basvaror som ris har stigit med upp till 90 procent. Världens fattigaste invånare lägger ofta 80 procent eller mer av sina inkomster på mat - en fördubbling av priserna är en katastrof för dem.
De stigande priserna har lyftfrågan om världens livsmedelsförsörjning högt upp på agendan. Ett EU-toppmöte på midsommarafton ska behandla ämnet. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, FAO, tar upp frågan på ett möte den 3-5 juni där många av världens stats- och regeringschefer deltar.
Det är utmärkt, för livsmedelsfrågan är i högsta grad i behov av globalt ledarskap - och långsiktiga lösningar.
Dåliga skördar i flera stora jordbruksländer har varit en avgörande orsak bakom prisstegringen. Att helt undvika den sortens fluktuationer i tillgång och pris på livsmedel är knappast möjligt.
Men den andra orsaken tillprisutvecklingen är att befolkningen i främst Indien och Kina har blivit rikare och därför konsumerar mer. Den ökningen i efterfrågan bör gå att beräkna och anpassa världsproduktionen efter.
Och den tredje orsaken tillkrisen är att den globala marknaden för och produktionen av livsmedel inte fungerar optimalt. Många länder i Afrika och Latinamerika skulle kunna producera mångdubbelt mer av jordbruksprodukter - om de kunde lita på att de gick att sälja till ett rimligt pris. Västvärlden måste fortsätta avveckla osunda subventioner och produktionskvoter och ge fattiga länder stöd att bygga upp en fungerande jordbrukssektor.
Men västvärlden är kluven. Frankrike predikar fortfarande höga murar som bästa skydd mot världsmarknadens svängningar och råder fattiga länder att följa det exemplet. I USA är ökade importrestriktioner en het fråga i det kommande presidentvalet. Samtidigt pressar Världsbanken och IMF fram avreglerade marknader i fattiga länder.
Det duger inte. Det behövs en global livsmedelsstrategi som anger riktningen för hur produktionen ska kunna ökas i framtiden. Ett slags karta som den fattiga världen kan orientera sig efter.
Livsmedelspriserna ställer också nya krav på västvärldens biståndsprogram. Fler människor än beräknat behöver matpaket och priset per hjälpinsats blir högre.
FAO saknar 500 miljoner dollar i sin budget för livsmedelsbistånd. Pengar som behöver skjutas till - eller omdirigeras tillfälligt från andra biståndsområden.
Behovet av globalt ledarskap är inte bara stort - det är akut. Kanske kan även priserna i Europas mataffärer bidra till att sätta tryck på politikerna. Det behövs om några avgörande stegframåt ska tas.