Bara dagarna före ombudens samlande ingick Miljöpartiet tillsammans med allianspartierna och Socialdemokraterna en överenskommelse i friskolekommittén. I höstas fördjupades regeringens och MP:s samarbete om migrationspolitiken, genom bestämmelsen att barn som vistas i Sverige utan tillstånd ska få gå i skolan. Åsa Romson och Gustav Fridolin har också tydligt tagit avstånd från en gemensam rödgrön valrörelse, och gjort gällande att MP:s gunst är till salu till högstbjudande.
Det var två vingklippta språkrör som lämnade Västerås på söndagen. Om partiledningen avsiktligt svajat lite gällande MP:s blocktillhörighet (de vill inte ha någon), satte kongressombuden bestämt ned maskrosroten i vänstermyllan. Med besked som krav på sju timmars arbetsdag, vision om garanterat inkomststöd (tidigare medborgarlön), maximal arbetsgivaravgift för ungdomar samt ett i praktiken förbud mot vinster i företag inom välfärdssektorn distanserade MP sin ”nya arbetslinje” från regeringens. Och det betydligt mer än språkrören tänkt sig innan kongressens början.
Visserligen har miljöpartisterna aldrig gjort någon hemlighet av att det är Socialdemokraterna som är deras förstahandsval vid ett eventuellt regeringssamarbete. Enligt en genomgång av Svenska Dagbladet röstar också MP i riksdagen två gånger av tre med S mot alliansen. Därtill hymlar inte miljöpartister, med Åsa Romson i spetsen, med sitt avog gentemot Moderaterna. I sitt inledningsanförande vid kongressen ägnade Romson en stor del åt att skälla på M. Däremot tycks miljöpartisterna ha accepterat att åtminstone ett borgerligt parti måste ingå i en samregering – för att kunna hålla Vänsterpartiet ute.
Denna utestängning förvånar Jonas Sjöstedt, som på DN Debatt (22/5) helt ogenerat bredde på om allt som V har att erbjuda MP. Sjöstedt lockade med gröna drömmar, varnade för Jan Björklunds (FP) nedsvärtande av desamma och hotade med väljarflykt från MP om partiet inte lade korten på bordet om sin flirt med de borgerliga partierna. Skolfrågan har varit MP:s liberala passerkort, då friskolor alltid legat partiet varmt om hjärtat. Därtill vurmar de småskaliga miljöpartisterna i viss mån för företagare och vill heller inte utestänga dem från vården eller omsorgen. Den politiska klyftan ville Sjöstedt storsint överbrygga genom ett ökat brukar- och personalinflytande – som om det handlade om en praktisk petitess snarare än en ideologisk övertygelse.
Vare sig det beror på att MP-toppen är mer maktlysten än gräsrötterna, eller att de senare de facto är mer vänsterideologiskt sinnade, så har kongressen sagt sitt. Det tydliga ställningstagande till vänster är inte att ta miste på. Det bör Jonas Sjöstedt se upp med, vänsterväljarna kanske skådar grönare gräs hos MP!
Det grumlar även bilden av MP i en regering ihop med ett borgerligt parti och faktiskt även S efter valet 2014. Låt oss hoppas att väljarna ger ett tydligt besked om ett annat regeringsalternativ.