Positionerna i konflikten kring kollek-tivavtal för utländska arbetare är låsta. Byggnads står fast vid att svenska kollektivavtal i solidaritetens namn ska omfatta alla byggnadsarbetare i Sverige. Och Elektrikerförbundet, som hotat utlysa en strejk, har nyligen förklarat att man "inte viker en tum" från kravet på lika lön för lika arbete i Sverige, oavsett den anställdes nationalitet.
Många företrädare för arbetsgivarsidan är inte villiga att acceptera detta krav. För Sveriges och den svenska arbetsmarknadens skull bör de nog heller inte göra det.
Men hur kan lika lön för lika arbete vara ett orimligt krav?
Världen består inte bara av Sverige. De lettisk byggnadsarbetare som arbetade med skolbygget i Vaxholm hade, om de fått exakt samma lön, kunnat leva på betydligt större fot i sitt hemland än sina svenska kollegor, eftersom lettiska löne- och prisnivåer är mycket lägre. Lika lön för lika arbete oavsett nationalitet blir således bara rättvist på papperet.
Utländska byggfirmor som kan ta jobb till priser en svensk byggentreprenör inte har en chans att erbjuda och utländsk arbetskraft som kan jobba till löner ingen svensk anställd kan leva på -- det är å andra sidan orättvist ur konkurrenssynpunkt. Den utländska byggfirman har från början en inbyggd konkurrensfördel -- priset.
Men med en modell som inte kräver lika lön för lika arbete kan den svenske byggentreprenören vända denna konkurrensnackdel till en fördel. Genom att anlita utländsk arbetskraft eller en utländsk underentreprenör drar han eller hon själv fördel av de lägre priserna.
Kvar med svarte petter i hand står då den svenska anställde som förlorat sitt arbete till förmån för utländsk arbetskraft. Kan det vara annat än orättvist? Nej, inte om rättvisa innebär status quo.
Men världen är föränderlig. Våra främsta utländska konkurrenter -- för att ta byggbranschen som exempel -- kommer än så länge från länderna i det forna Östeuropa. Att dessa länder har prismässiga konkurrensfördelar gentemot Sverige beror ju på att de under större delen av 1900-talet varit utsatta för en mycket lång och påtvingad konkurrensnackdel -- kommunistdiktatur.
Är det då inte mer än rätt att Sverige och andra välfärdsstater nu hjälper dessa länder genom att öppna oss för konkurrens? De som i första hand drabbas -- svenska anställda och småföretagare som blir arbetslösa -- erbjuds ju en hjälp av samhället som till exempel lettiska arbetslösa bara kan drömma om.
Men att kräva höga svenska löner till lettiska byggarbetare är väl solidariskt? Om lettiska byggföretag tvingas betala svenska löner till sina lettiska anställda i Sverige äts en stor del av deras konkurrensfördel upp av lönekostnader.
Kravet på "lika lön för alla" är med andra ord ett sätt att försöka neutralisera konkurrensen från den utländska arbetskraften.