Sedan år 2000 har omkring 1400 personer dömts eller misstänkts för sådana politiskt motiverade brott. Det handlar om det som brukar kallas Vit Makt - grupperingar till höger, och autonoma grupper till vänster. En tredje gruppering kan sökas inom gruppen militant islamism, men där är kunskapsunderlaget mer osäkert.
Organisationer kommer och går, så över tiden heter de olika men har ofta en känd kärna av aktivister.
I går presenterade SKL (Sveriges kommuner och landsting) en rapport med olika exempel på hur man arbetar lokalt med att möta politisk extremism. Det görs mycket sådant arbete runt om i landet, och även utifrån finns viktiga erfarenheter att hämta. Problemen finns i flertalet länder, i olika styrka och under olika perioder. I Sverige handlar det om några tusen personer. Det behövs många aktörer som samverkar för att hålla stånd.
Ofta räcker det med en liten kärna av aktivister, som rekryterar och skolar nya personer som gör som de blir tillsagda. Det finns - både till vänster och höger - en militär struktur på grupperna. Även om strategi och syfte med aktionerna kan ha olika utgångspunkter så finns det mycket som förenar i synen på samhälle och motståndarna, inte minst cynismen när det gäller offer och konsekvenser av våldshandlingar.
Där finns våldsdyrkan som de gärna beskriver på hemsidor och i pamfletter. De har en egen underrättelsetjänst som spanar in personer som man anser bör tystas eller märkas; exempelvis journalister, päls- eller köttbönder, politiska motståndare, religiösa lokaler, politiskt förtroendevalda, föreningsaktiva, tjänstemän i staten eller kommuner. Måltavlorna varierar, beroende på grupp och strategi.
Vi inte förstora deras styrka, men vi får heller inte vara naiva inför vad de står för och kan åstadkomma. Vi ska ta dem på allvar.
"Våldsbejakande politisk extremism utgör ett hot mot demokratin och är inte endast en angelägenhet för regeringen eller staten. De brottsbekämpande myndigheternas insatser måste på ett mer effektivt sätt kompletteras med insatser på lokal nivå", skrev EU - minister Birgitta Ohlsson (FP) och SKL:s ordförande Anders Knape (M) i SvD i går inför rapportens publicering.
När det gäller brott och brottsbekämpning är det förstås en myndighetsfråga. Man får jobba både individinriktat och förebyggande. Men om det handlar om att påverka åsiktsbildning och värderingar - det som är extremismens ideella grogrund - är det inte hos myndigheter man ska söka, utan i det civila samhället.
Det finns alla skäl att fackföreningar, politiska partier, medier, kyrkor och andra frivilligorganisationer ökar sitt engagemang. Historiskt sett har föreningslivet varit bärande i att förankra demokratiska värderingar. Men det är andra tider nu.
Det är måhända ett tiden tecken att två tunga politiker kan skriva en text om politisk extremism utan att ens nämna demokratiskt föreningsliv som en tung del av motståndsrörelsen.