I tur och ordning ställde folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag, moderaternas dito Per Schlingmann - bägge i TV8 - och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin upp med gratis reklam för det lilla extremistpartiet på högerkanten. Att kalla det reklam kan tyckas orättvist men att få synas i TV är enormt viktigt för politiska partier.
Haussen verkar inte vara över. Igår kväll var Sd-ledaren gäst hos Åke Ortmark i den lilla men välrenommerade kanalen Axess Television samtidigt som Eva Hamilton - VD på SVT - beklagade att företaget inte hann före konkurrenterna.
Partiet som till nyligen ingen ville ta i med tång har plötsligt ha blivit mediernas gunstling. Inte undra på att Åkesson är nöjd som en gris, för att citera Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu.
Problemet är inte att de etablerade partierna tar debatten med Sverigedemokraterna - det är sättet det sker på.
Ett litet främlingsfientligt parti utanför riksdagen förtjänar inte den prestige det innebär att få debattera med företrädaren för landets största parti i en av de största TV-kanalerna. 1900-talets historia borde ha lärt oss att förnuftet inte alltid segrar i debatten. I modern politik är det minst lika viktigt att synas som att framföra rationella argument. Det är ingen slump att stora summor satsas på reklam i varje valrörelse.
Mediet gör i hög grad budskapet. Om boken är det mest intellektuella medium vi har så befinner televisionen i andra änden av skalan. TV passar helt enkelt utmärkt för skrupelfria populister som Åkesson. Varje rutinerad talare vet att det lönar sig att vädja till människors känslor och upprepa enkla budskap i en TV-duell.
Visst ska Sverigedemokraternas skenretorik avslöjas. Men mångfaldens försvarare måste lära sig att välja sina strider.
HÅKAN BOSTRÖM