Under 90-talet uppmärksammades den sneda könsfördelningen inom medicinsk forskning. Forskare valde väldigt ofta att testa mediciner och behandlingar enbart på män. Kvinnors föränderliga kroppstillstånd - med menstruation, graviditet och menopaus - gjorde dem alltför besvärliga som försökskaniner, förklarade forskarna.
Forskningsbristen gav naturligtvis resultat. Det visade sig att kvinnors hjärtinfarkter ofta missades, eftersom symptomen kan skilja sig från männens välutforskade. Därför har medicinsk forskning på kvinnor fått extra resurser de senaste åren.
Nu visar en kartläggning från Sveriges Kommuner och Landsting att problemet är större än befarat. Kvinnor får sämre vård och behandling än män på område efter område. Läkarna är oftast omedvetna om skillnaderna.
Landstingsrådet Marie Morell (m) säger i en kommentar till Corren att politikerna i avtalen de skriver med vården kanske ska kräva rapportering om hur resurserna används ur ett könsperspektiv.
Det är en utmärkt idé. Första steget mot en jämställd vård är att läkarna blir medvetna om att män och kvinnor behandlas olika, och det skulle en sådan rapportering bidra till.
Läkarutbildningen måste också uppmärksamma studenterna på ojämställdheten. Barbro Wijma, som ansvarar för genusfrågor vid Hälsouniversitetets utbildningar, säger i Corren att många studenter är intresserade, men att det också finns de som inte vill höra talas om att patienter behandlas olika på grund av kön. Ett tips är att jobba särskilt med de studenterna - sannolikheten är stor att det är just de som senare behandlar patienter olika.