Regeringens expansiva budget med stora skattesänkningar får kritik och varning för överhettning har utfärdats.
Finansminister Anders Borg (m) hävdar å andra sidan att det inte är fel att ge tillbaka till skattebetalarna när Sverige befinner sig i ett så gynnsamt ekonomiskt läge.
Ekonomin fortsätter att växa, arbetslösheten sjunker och regeringen kan genomföra stora reformer och samtidigt leva upp till målet om sunda statsfinanser.
Ett område där mer borde ges tillbaka är infrastrukturen, där regeringen - trots att ekonomin växer - inte har aviserat några stora eller nya satsningar.
Infrastruktursatsningar är oerhört kostsamma och blir därför alltid föremål för prioriteringar.
Ett exempel är den planerade ombyggnaden av riksväg 50 med en bro över Skepparpinan i Motala. Tanken är att den hårt trafikerade vägen - som går genom Motala - i stället ska dras väster om staden och över Motalaviken. Projektet beräknas kosta nära en miljard kronor.
När den förra regeringen för några år sedan valde att satsa på infrastrukturen i Västsverige - för att General Motors inte skulle flytta Saabfabriken i Trollhättan utomlands - sköts vägbygget i Motala på framtiden. Och en statligt finansierad ombyggnad av vägen kommer förmodligen inte dra igång förrän 2015.
På samma sätt har den för Östergötland så viktiga Ostlänken hamnat långt ned på listan över prioriteringar på infrastrukturområdet. Nyligen meddelade Banverket att projektet ska fullföljas först någon gång mellan 2010 och 2019 - i stället för 2015, som det tidigare var sagt.
När - om inte under en brinnande högkonjunktur - ska regeringen satsa på att förbättra infrastrukturen?
Och varför gör inte en regering med en tydlig agenda för sysselsättning det?
En infrastruktur med stor kapacitet för transporter av olika slag är omistlig för den fortsatta ekonomiska utvecklingen och därmed för jobben.
Dessutom har statliga Nutek konstaterat att det har kostat samhället 70 miljarder kronor att vänta med planerade satsningar på infrastruktur i storstäderna sedan i början av 1990-talet - då en rad överenskommelser på infrastrukturområdet gjordes.
Det handlar dock inte bara om att bygga ut och bygga mer. Det vet de 30 000 som är bosatta Motala.
De vet hur det låter, luktar och hur otryggt det känns med en daglig strid ström av tung lastbilstrafik genom staden.
Kommunledningen i Motala vill nu försöka snabba på väg- och brobygget och ser därför gärna att projektet finansieras på privat väg. En möjlighet som diskuteras är vägtullar.
Fördelen med privat finansiering är att ombyggnaden kommer igång snabbare.
Och fördelen med vägtullar, om det blir aktuellt, är enligt vissa att bygget kommer att betalas av dem som skapar miljö- och trafikproblemen i Motala.
Samtidigt är det märkligt att privatpersoner och företag i ett land med världens kanske högsta skatter - under en högkonjunktur - ska behöva betala en gång till för satsningar på infrastrukturen.