Det borgerliga övertaget var kompakt i gårdagens partiledardebatt i "Agenda". Ett år före valet bjöds vi på ett smakprov på hur valrörelsen kommer att gestalta sig. Vi fick se en borgerlighet som var mer enad, mer slagkraftig än någonsin förut, som gick på offensiven i den fråga -- arbetslösheten -- som kommer att avgöra valet.
Måttet på en bra debatt av det här slaget är om den är tydlig, om den fungerar som god konsumentupplysning för väljarna genom att klargöra var de ideologiska skillnaderna löper. I den meningen blir betyget för partiledardebatten gott.
Vi serverades inte bara två distinkta uppsättningar värderingar, utan två skilda verklighetsuppfattningar. Vänsterkartellen anser att Sverige i grunden hävdar sig väl, för att citera Göran Persson.
Det anser inte den borgerliga alliansen. För alliansen är arbetslösheten ytterst beviset för att det inte går bra för Sverige.
Gång efter annan ställde alliansens företrädare vänsterkartellen till svars: "hur ser era förslag för att skapa fler jobb ut?" Vänsterpartierna var pinsamt svarslösa. Ett program för att stimulera företagsamheten skall komma så småningom, var det enda besked som statsministern till slut kunde värka ur sig.
Medan alliansen för Sverige envist talade om jobben, pratade vänsterkartellen i stället om -- bidrag. Persson skrämde med det amerikanska spöket: De borgerliga planerna på sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsersättningen kommer att rasera folkhemmet och innebär att det införs en "amerikansk modell".
Medan de borgerliga radar upp förslag för att få fart på jobben heter vänsterpartiernas enda lösning mer bidrag. Då har man gett upp, då har man ingenting konstruktivt att komma med.