Fler och fler familjer blir vräkta, vittnar socialkontoret om. Kommunens uppgift blir att installera familjerna i så kallade akutboenden. Men som Corren berättade i går finns i Linköping bara sju akutlägenheter som socialkontoret fördelar till familjer med barn. Och de lägenheterna har varit fulla sedan i somras.
Alternativet är campingar, vandrarhem och dylikt som familjen får söka ekonomiskt bistånd för. Kostnader för dessa ligger nämligen inte som en post i boendegruppens budget, vilket akutlägenheterna gör. Hur mycket dessa alternativa akutboenden kostar kommunen, finns inga klara besked om. Men med tanke på vad familjen som Corren träffat betalar för sin plats på ett vandrarhem - 21 000 kronor i månaden - är det knappast en billig affär.
Det mest oacceptabla i situationen är att barnen blir lidande. Sverige har en nollvision gällande vräkta barn, ändå hotades 735 svenska barn av vräkning under förra året. 14 av dem var bosatta i Linköping.
Lösningen är dock inte så enkel som att ordna fler kommunala akutboenden. Problemen går betydligt djupare när en familj blir bostadslös, en barnfamilj blir inte vräkt hur som helst. Troligtvis är det heller inte ekonomin som är det största problemet. Sociala svårigheter som misskötsel och missbruk är förmodligen ofta de verkliga skälen till en vräkning. Eller en bakomliggande orsak till att man inte har råd att betala hyran. Desto viktigare är det därför att familjerna får social hjälp, vilket också inkluderas - för de familjer som lyckas få en akutlägenhet, vill säga.
Sju akutlägenheter kan låta lite i en stor stad som Linköping, men kanske har det räckt så länge som ärendegången gått snabbare än den gör i dagsläget. Ett akutboende ska vara mycket kortvarigt. Men med långa handläggningstider och samverkanssvårigheter mellan olika myndigheter, samt mellan dessa och hyresgästen, kan vistelsen bli betydligt längre än planerat.
En förutsättning för så kallad "utslussning" till vanligt boende är förstås att det finns lediga lägenheter att tillgå. En före detta akutboendeplacerad familj är nog ingen drömhyresgäst. Möjligen ligger en del av förklaringen till bristen på akutlägenheter i att de vanliga hyresvärdarna - och hyresgästerna - säger nej till uthyrning av vanliga lägenheter. Lågstatusområden uppkommer i alla städer, men kanske har även dessa områdens hyresgäster och -värdar börjat säga ifrån om att vara kommunens "nödlösning".
Snabbare kontakter med, och krav på samarbete från, de som är i behov av akutlägenheter är förutsättningar för en lösning. Familjer med barn bör nog också få tillträde, kanske till och med företräde, till de nya akutboenden som är avsatta till ensamstående. Nollvisionen om vräkta barn ska vara prioriterad.
Citat: "En barnfamilj blir inte vräkt hur som helst."