I onsdags beslutade riksdagen om pengar till väg- och järnvägsutbyggnaden till år 2015. Totalsumman stannar på 381 miljarder kronor, och i en artikel i onsdagens Corren gav näringsminister Ulrica Messing grönt ljus för satsningen på Ostlänken (sträckan Norrköping--Järna), Stångådalsbanan/Tjustbanan och dubbelspåret Motala--Mjölby. Riksdagens beslut innebär vidare att den så kallade länsplanen för Östergötlands vägar ligger fast. Den garanterar en upprustning av vägnätet med drygt 1,1 miljarder kronor.
Riksdagens beslut i onsdags är dessvärre bara en bricka i ett stort, komplicerat och svåröverskådligt spel - som alltid när det handlar om planerade investeringar i infrastruktur. Det är nu det verkliga jobbet börjar, och det är viktigare än någonsin att länet visar upp ett enat ansikte inför regering och riksdag och statliga myndigheter. Till att börja med måste flera frågetecken rätas ut. Vad betyder egentligen satsningen på Tjustbanan/ Stångådalsbanan? Finns den tänkta och nödvändiga nya järnvägsbron i Linköping med i finansieringsunderlaget? Om inte -- hur går det då med tillgängligheten på stambanan? Så länge inte Ostlänken passerar Linköping kvarstår kapacitetsproblemen.
Länsplanen för vägarna betyder att förbifarten vid Svärtinge mellan Finspång och Norrköping äntligen kan åtgärdas. Den investeringen slukar samtidigt de medel som finns reserverade för planens första år. Vidare är det nu definitivt stopp för Vägverkets planer på ny förbifart i det allt mer hårt trafikerade Vadstena. Östsam och övriga länsaktörer måste slåss för mer resurser till Östergötlands vägar. Storstäderna och Norrland har sina advokater, högröstade och målmedvetna. Var finns Östergötlands?
TORBJÖRN GUSTAVSSON
Å andra sidan