Kommunala förskolor tilldelas resurser per barn. Att vissa förskolor har barn som är där många timmar om dagen och att de därför måste hålla öppet längre än andra förskolor spelar ingen roll när kommunen fördelar pengarna. Det är antalet barn som räknas.
För förskolor som ligger i områden där många föräldrar jobbar heltid och pendlar får det konsekvenser för storleken på barngrupperna. Eftersom personalens tider måste täcka hela dagen, ofta från sex på morgonen till sex på kvällen, blir personaltätheten väldigt låg i perioder. I Ekängen i Linköping, där många föräldrar arbetar mycket och har långt till jobbet, kan det under eftermiddagarna gå 19 barn på bara två personal (Corren 20/1).
Som framgår i Corren får det konsekvenser för kvaliteten.
Adam Olofsson, rektor för förskolorna i Ekängen, hänvisar till kvalitetsredovisningen från 2008. Där konstateras att personalens hälsa påverkas negativt av hård belastning och stress. Men det är Margareta Åström, rektor för två förskolor i Berga, som lyfter fram det viktigaste perspektivet när hon slår fast att det aldrig är "bra för så små barn att ha för många runt sig."
Trots två tunga skäl - personalen och barnen - för att ta hänsyn till tillsynstiden när pengarna fördelas avvisar Catharina Rosencrantz (M) en sådan modell. "Behoven av tillsyn ändrar sig hela tiden", säger hon. Samtidigt påpekar ordföranden i barn- och utbildningsnämnden att det inte är resursbrist som hindrar kommunen från att uppfylla kravet på mindre barngrupper. Det gör i stället brist på lokaler och mark att bygga nytt på.
Om behoven av tillsyn ändras hela tiden borde kommunen ta hänsyn till fler aspekter än antalet barn när pengarna fördelas. Icke-nordiska barn och barn med särskilt behov av stöd, till exempel på grund av funktionshinder, anses ställa högre krav på personalen och därför får förskolorna extra ersättning för dem.
Rimligtvis borde även barn som vistas i förskolan på heltid ställa högre krav på personalen jämfört med barn som är där kortare tid. Förskolor i områden där föräldrarna jobbar mycket och pendlar borde därför få extra resurser så att de kan öka personaltätheten. Med mer personal skulle arbetssituationen bli drägligare och barnen få den uppmärksamhet de behöver för att känna sig trygga. Och det skulle ske här och nu - inte inom några år, när kommunen eventuellt har hittat eller byggt nya lokaler.
Eftersom pengar inte är något problem enligt Catharina Rosencrantz handlar det om att bestämma sig.
Ett beslut om att satsa för att öka personaltätheten i förskolan skulle inte bara höja kvaliteten. Det ligger dessutom helt i linje med ambitionerna på sysselsättnings- och jämställdhetsområdet.
Att så många som möjligt jobbar är en förutsättning för att Sverige ska klara välfärden i framtiden. Det förutsätter i sin tur att barnomsorgen fungerar och håller hög kvalitet. En barnomsorg som inte gör det slår hårt mot småbarnsföräldrar i allmänhet - och kvinnor i synnerhet.