Oklarheten om vad regeringen vill med försvaret har tilltagit sedan finansminister, Anders Borg, öppet gick ut och sade sig vilja skära ned försvarsutgifterna med 3-4 miljarder för några veckor sedan. Försvarsministern verkar inte alls vara med på noterna och i torsdags lät folkpartiledaren, Lars Leijonborg, meddela att diskussionen inom regeringen "knappast har börjat".
De motstridiga beskeden från regeringens sida skadar försvaret. Varje myndighet måste kunna planera sin verksamhet med någorlunda framförhållning. Det gäller inte minst en så stor och otymplig organisation som försvarsmakten. Stridsutbildning, materielproduktion och strategisk planering sker inte över en natt. Militären måste kunna planera sin verksamhet minst 5 - 10 år in i framtiden.
Det går visserligen inte att garantera sig mot säkerhetspolitiska risker. Det gäller inte minst för ett litet land som Sverige som i praktiken är beroende av internationell samverkan, både för vårt eget territorialförsvar och för internationella insatser.
Förslagsanslagen kan dock inte hanteras hur som helst. Hur mycket vi ska satsa på försvaret måste föregås av analys. Vad får vi ut av de pengar vi stoppar in? Det måste finnas en balans mellan försvarets medel och uppgifter. Det går helt enkelt inte att samtidigt skära ned på resurserna och utvidga försvarets uppdrag.
I den bästa av världar skulle vi inte behöva något försvar alls. En stor försvarsbudget har inget egenvärde. Tvärtom bör utgifterna hållas på en så låg nivå som möjligt. Nu lever vi dock, som bekant, inte i den bästa av världar.
Hoten mot rikets säkerhet är många och delvis nya. Miljöproblem, terrorism och flyktingströmmar till följd av krig hör dit. Därav den pågående omställningen till ett insatsförsvar med möjlighet att sätta in styrkor långt från landets gränser. Den auktoritära utvecklingen i Ryssland utgör också ett orosmoment - om än inget akut hot.
Det finns med andra ord gränser för hur mycket försvaret kan bantas. Men försvaret skulle kunna utnyttja sina resurser effektivare. Regionalpolitiska hänsyn borde till exempel lämnas därhän när landets försvarsstrategi dras upp. Regeringen menar sig även kunna spara pengar genom att en större andel av försvarsmaterielen köps på den internationella marknaden.
En annan effektivitetsvinst vore att göra den allmänna värnplikten vilande i fredstid. Dagens byråkratiska pliktverkssystem skulle kunna ersättas av frivillighet och anpassning till försvarets behov. I år väntas endast 4 600 män och 500 kvinnor bli uttagna till värnplikt - av en årskull på 60 000 personer. Det är 8,5 procent. En reformering av värnpliktssystemet behöver alls inte innebära att Sverige inför yrkesarmé. Men det skulle säkerligen spara en del pengar.
Försvarsmakten skulle på det hela taget må väl av mindre politiskt taktiserande och hänsynstagande till olika särintressen. Vad som istället behövs är en långsiktig strategi för att möta Sveriges säkerhetspolitiska behov.