Det är mycket nu, säger Göran Johnsson, Metall-basen, och bläddrar bland en bunt papper. Vi befinner oss i sal 205 i Folkets hus i Stockholm. Johnsson har nyss presenterat en ny rapport om förbundets lönepolitik. "Bra golv men inga tak" heter den. Nu väntar nästa möte med pressen. Tillsammans med Reinhard Kuhlmann, generalsekreterare i Metall Europa med sex miljoner medlemmar, ska Göran Johnsson berätta att facken inte lägger sig platt på marken och låter General Motors köra över dem.
GM är världens största biltillverkare. Beskedet för en vecka sen, att koncernen vill koncentrera tillverkningen av Saab 9-3 och Opel Vestra till en fabrik i Europa, antingen Trollhättan eller tyska Rüsselsheim, Opels födelseort, skakade inte bara om bilarbetare, ingenjörer, konstruktörer och facken. Underleverantörerna kände hur det plötsligt blåste kallt. En bilfabrik mindre i Europa slår med skoningslös kraft mot komponenttillverkarna.
Den svenska fordonsindustrin noterades förra året för en nettoexport på 132 miljarder kronor. Biltillverkarna och underleverantörerna sysselsätter lite drygt 150 000 personer.
Göran Johnsson och Reinhard Kuhlmann var sammanbitna när de satte sig tillrätta längst fram i salen. En bit därifrån fortsatte Metalls kongressombud att beta av dagordningen. "Starka tillsammans" lyste med röda bokstäver till höger och vänster om presidiet. Temat konkretiserades vid presskonferensen i sal 205.
-- Vi vägrar acceptera att någon av fabrikerna stängs, och vi accepterar inte att GM spelar ut bilarbetare i Tyskland och Sverige mot varandra, sa Reinhard Kuhlmann.
"Vi" är Metall i Sverige och Tyskland, Svenska Industritjänstemannaförbundet (Sif), Civilingenjörsförbundet och Europeiska Metallarbetarfederationen. Den 1 oktober träffas de i Köpenhamn för diskutera vidare och mejsla ut den gemensamma strategin.
"Starka tillsammans". De stora bolagen har hittills varit framgångsrika när de ställt grupper av anställda i olika länder mot varandra. Facken har inte kunnat bjuda motstånd eftersom deras gränsöverskridande samarbete haltat. Den gemensamma front som facken upp- bådar mot GM:s ultimativa krav känns som ett friskt och härligt vårregn.
När presskonferensen är avslutad springer jag på Kerstin Gustavsson, ordförande i Metalls avd 83 (Linköping, Åtvidaberg, Kinda). Kerstin jubilerar. Det är exakt 40 år sen hon skrevs in som medlem i Metall. Arbetsplatsen hette Facit. Förstås, eftersom hon då flytt-ade till Åtvidaberg. Vi talar om fusionen mellan Metall och Industrifacket.
-- Den är nödvändig, och i Östergötland har vi redan haft flera gemensamma träffar för att planera samgåendet. Det är bara en tidsfråga innan tjänstemännen kommer med. Vi kan inte hålla fast vid en organisation som bygger på den verklighet som fanns när facken bildades.
"Starka tillsammans", alltså. Men visst möts olika kulturer och verkligheter i det nya förbundet när stålarbetarna vid Fundia Special Bar i Boxholm och tvätteriarbetarna vid Startvätten i Linköping blir ett.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin håller tal. Om vikten av fackligt, gränsöverskridande samarbete. Hon tolkar utmärkt den gigantiska uppgift facket står inför när de stora bolagen går på offensiven för att bland annat skrota riksavtalen. Wanja Lundby-Wedin menar att facket måste svara med avtal med internationell räckvidd -- avtal som även reglerar lönerna.
Om det ska Marcello Malentacchi, ordförande i den internationella metallarbetarfederationen tala i dag, torsdag. Metall i Sverige, Europa och världen viker inte ner sig. När det fackliga samarbetet har bra golv men inga tak fungerar det.
TORBJÖRN GUSTAVSSON