I skuggan av julhelgen släppte Svenska Dagbladet en liten politisk bomb.
Miljöpartiets två språkrör Maria Wetterstrand och Peter Eriksson kommer att avgå våren 2011. Partiets stadgar tillåter inte förtroendevalda att sitta kvar i mer än nio år.
Vilket ledarskap partiet sedan får kommer att vara okänt på valdagen 2010.
De båda språkrören har bekräftat att de avgår 2011. Tillsammans med s-ledaren Mona Sahlin har de gjort allt de förmår för att tona ner problemet.
I en tänkbar rödgrön regering skulle Wetterstrand och Eriksson kunna sitta kvar som ministrar, även om de lämnar språkrörsposterna, har budskapet varit.
Men det är inte någon oproblematisk lösning.
För det första skulle det kunna innebära att mp:s framtida språkrör inte sitter med i regeringen. Det skulle undergräva deras status. Kommunikationsproblem skulle uppstå.
Var ska knäckfrågorna lösas? I regeringen - eller mellan partiledarna?
En lösning vore att bereda plats åt fyra miljömärkta ministrar, så att även de nya språkrören får plats. Men det skulle ge mp en alltför stark position. Dessutom kommer v att kräva ett matchande antal poster. Och s skulle inte nöja sig med en handfull ministrar med tanke på att partiet är mer än fyra gånger så stort som v eller mp. Bäddat för strul, kort sagt.
Ett andra problem är samarbetet mellan partierna. Personkemin är viktig när svåra frågor måste lösas under press och i en anda av förtroende. Att hitta två efterträdare som har miljöpartiet bakom sig och som klarar de krävande turerna i en koalition blir inte lätt. För ögonblicket saknas självskrivna kandidater.
Men det största problemet är förstås politiken.
Som de flesta partier rymmer mp motstridiga åsikter. Wetterstrand och Eriksson har genom sitt starka ledarskap styrt förbi en rad blindskär, som partiets tidigare krav på utträde ur EU och förslag om medborgarlön. Vad händer när en fråga klyver mp efter 2011? Kommer de tillväxtfientliga gräsrötterna att vinna mark?
Det vet ingen.
Men s kommer inte att kunna samarbeta med ett mp som driver idén att fortsatt ekonomisk tillväxt är ett hot mot samhällsutvecklingen.
Principen bakom miljöpartiets stadgar är sympatisk. Att hindra någon att sitta på samma post i mer än nio år syftar till att undvika att politiken blir ett yrke.
Men rikspolitik har redan blivit ett yrke, som kräver erfarenhet, kunskap och skickligt handlag. Bytet av språkrör kan därför bli en stor förlust för mp.