En kurdisk familj har rest från Finland till Sverige för att rösta. De har satt på sig sina finaste kläder. Så länge har irakierna väntat på ett demokratiskt val.
"I alltför många år har vi väntat på den här dagen, när vi kan välja vår framtid", resonerade Diman Ahmed Wahab i Ekot i går. Hon var en av de irakier som registrerat sig i exil, och som får delta i valet till en politisk församling som i det närmaste skall skapa en ny grundlag för Irak.
I morgon äger valet rum i Irak. Det är en historisk händelse, kanske också en brytpunkt för Irak.
Under Saddam Husseins styre hade den sunniarabiska minoriteten en privilegierad ställning i förhållande till andra grupper. Den nya regeringen kommer sannolikt att domineras av landets shiitiska majoritet. I övrigt är det svårt att förutspå Iraks framtid.
Det saknas nämligen inte orosmoln inför valet. Flera sunniarabiska ledare har manat till bojkott, och de hotar med än fler attacker och våldsdåd. Iraks oberoende valmyndighet har därför väntat in i det sista med att offentliggöra var många av vallokalerna kommer att finnas. Måhända kulminerar våldet -- som befarat -- i morgon. I ett sådant klimat är det vanskligt att tala om fria och rättvisa val.
Den inledande valkampanjen lämnar också mycket att önska. Av säkerhetsskäl har offentliga valmöten inte kunnat äga rum som brukligt i demokratier. Många kandidater har inte ens vågat avslöja sina namn, av rädsla för att de skall drabbas av våld. Alla irakier vågar inte heller rösta, de fruktar för sina liv om de skulle bli stående i kö utanför en fullsatt vallokal. Andra är rädda att bli utsatta för repressalier.
Ändå finns det skäl att känna försiktig optimism. Ett hundratal internationella valövervakare är på plats. Omkring 18 000 personer kandiderar i valen, vilka hålls både på lokal och på nationell nivå. Var tredje kandidat är en kvinna.
Den församling som nu kommer att röstas fram får alltså till uppgift att skriva en ny författning. Detta nya grundlagsförslag skall sedan förkastas eller antas i en folkomröstning. Både sunniaraber och kurder får i praktiken vetorätt när det gäller förslaget. Det talar för en slitsam process, men också för att olika grupper kommer att söka en kompromiss redan när grundlagen utformas.
Valet i Irak sker under mycket tveksamma omständigheter. Men det är inte svårt att se varför valet ändå måste hållas. Den amerikanska ockupationen var illa planerad, och USA mötte oväntat hårt motstånd från religiösa extremister och gamla anhängare till Saddam Hussein. Säkerhetsläget är som bekant katastrofalt, även för amerikanska och allierade soldater. Därför brådskar det för USA med att få till stånd ett irakiskt maktövertagande.
I Bagdad, Mosul och stora delar av den så kallade sunnitriangeln råder ett klimat av våld och terror. I shiitiska områden i söder är det däremot relativt lugnt, liksom i kurdiska områden. Där har återuppbyggnadsarbetet inletts, och där gläder sig många människor åt att kunna gå och rösta.
Ett lägre valdeltagande är då att vänta bland sunniaraberna. Att sunniaraberna uteblir från vallokalerna riskerar att urholka hela valets legitimitet. Därmed kan våldsspiralen få en ny skjuts. De mest pessimistiska bedömarna fruktar rentav ett inbördeskrig.
Men morgondagens val kan också vara ett första steg på vägen mot demokrati.
Iraks befolkning plågas av ett sönderslitande våld, av terrordåd som utförs av i huvudsak militanta sunnimuslimer.
Omvärlden må ha varit splittrad under upptakten till Irakkriget. Men det får inte råda något tvivel om på vems sida demokratierna står.
På civilbefolkningens och det fria valets sida.