I dag faller domen mot den bosnienserbiska generalen Stanislav Galic i FN:s krigsförbrytartribunal i Haag. Galic var en av fyra serbiska befälhavare som ledde belägringen och terroriseringen av Sarajevo under åren 1992 till 1995.
Belägringen kostade tiotusen av stadens invånare livet. Generalen Galic är dock den ende av de ansvariga som hittills kunnat lagföras. Övriga befinner sig fortfarande på fri fot.
Det är närmast skandalöst att personer som Radovan Karadzic och Ratko Mladic ännu inte gripits. Man får absolut inte vika från målet att också dessa skall gripas och föras till Haag. Men en sådan här dag är det samtidigt omöjligt att inte också reflektera över den internationella passivitet som lät belägringen av Sarajevo pågå år ut och år in.
Det var många europeiska ledare, däribland den senare så hyllade Carl Bildt, som emfatiskt avvisade alla tankar på ett ingripande för att häva belägringen. När interventionen väl skedde visade den sig vara en enkel, militär operation. Det var inte de militära resurserna för att rädda Sarajevo som hade saknats, utan den moraliska resningen.