Romarna kallade Medelhavet för vårt hav" - mare nostrum. De behärskade alla kringliggande kustområden och genom sjöfart och handel utgjorde Medelhavet ett nav i det väldiga Romarriket.
Kanske är det därför som den franske presidenten Nicolas Sarkozys planer på att skapa en ny Medelhavsunion känns nästan provocerande storvulna.
Frankrikes inflytande har varit starkt i tidigare franska kolonier som Tunisien, Algeriet och Marocko. Franska intressen har även funnits i Egypten - Suezkanalen var ursprungligen ett franskt projekt - och i Syrien och Libanon.
Vill Sarkozy se ett modernt Romarrike, med Paris som ett nytt Rom?
Nej, så dramatiskt behöver man inte tolka de första stegen till en Medelhavsunion som togs i Paris i helgen, när ett 40-tal stats- och regeringschefer från både EU och ett tiotal arabländer möttes. Endast Libyens Muammar Khaddafi bojkottade evenemanget. Jordaniens kung Abdullah valde att stanna hemma "av personliga skäl".
President Sarkozy - och även Sveriges utrikesminister Carl Bildt (m) - väljer att betona den nya unionen som ett fredsprojekt.
Och det är naturligtvis en framgång att fransmännen genom ett intensivt diplomatiskt arbete lyckades få Syriens president Bashar Assad att närvara på samma möte som Libanons nye president Michel Sleiman och Israels premiärminister Ehud Olmert.
Formellt sett ligger Syrien och Israel i krig och även om förhandlingarna om Golanhöjderna har återupptagits för första gången på åtta år är det ett steg framåt att dessa båda ledare medverkar på samma konferens.
Relationerna mellan Syrien och Libanon har varit bottenfrusna sedan mordet på den tidigare libanesiske premiärministern Rafiq Hariri 2005, eftersom Syrien anses ha legat bakom attentatet. Nu är isen mellan de båda länderna bruten.
Ännu en diplomatisk framgång för Sarkozy är att Turkiets premiärminister Tayyip Erdogan kom till Paris. Fransmännens planer på en Medelhavsunion har av turkarna - och många andra - setts som en väg att hålla Turkiet utanför EU och i stället erbjuda ett halvt samarbete.
Dessa två exempel räcker långt för att förklara varför en samtalsklubb för europeiska och muslimska statschefer inte är det sämsta. Samtal löser inte alltid upp politiska knutar - men stängda dörrar gör det aldrig.
Säkert drömmer Sarkozy om att hans Medelhavsunion ska bli långt mer än en samtalsklubb. Ett tätare ekonomiskt samarbete mellan EU och Nordafrika står på programmet och kanske hoppas presidenten att EU:s ledare någon gång i framtiden ska kunna kalla Medelhavet för "vårt hav", precis som en gång romarna gjorde. Kanske hoppas han rent av kunna göra sitt namn odödligt genom att skapat fred i Mellanöstern.
Men storslagna planer kan också sluta i storslagna misslyckanden. När en romersk kejsare kröntes stod en slav vid hans sida och viskade:
Minns att du är dödlig.
Kanske borde någon viska de orden även till Nicolas Sarkozy.