Under partiledardebatten presenterade Mona Sahlin sin idé om hur utanförskapet ska minskas: lågkvalificerade arbeten ska bort, och de som står utanför arbetsmarknaden ska få "utbildning, utbildning, utbildning".
Det kan verka världsfrånvänt, rentav korkat, att tro att lösningen på en arbetsmarknad där bara fullt friska högpresterande får plats är att avskaffa lågkvalificerade jobb och se till att alla får högre utbildning. Men då har man glömt hur socialdemokraternas utbildningspolitik fungerar.
I den socialdemokratiska tankevärlden är det inte så viktigt vad man lär sig och vad man kan efter avslutad utbildning. Det viktiga är att alla får plats, att alla känner lust och att ribban läggs så att alla blir godkända, utan minsta ansträngning. Om någon blir underkänd på ett prov säger socialdemokraterna "sortering" och bestämmer att prov ska avskaffas, det går lika bra med grupparbeten och muntliga redovisningar - då finns det alltid någon ambitiös typ som jobbar så att alla i gruppen blir godkända.
Så när Mona Sahlin vill avskaffa de lågkvalificerade jobben och satsa på "utbildning, utbildning, utbildning" är hon inte världsfrånvänd - hon är bara populistisk. Det är naturligtvis enklare att lova väljarna att i socialdemokraternas Sverige får alla högre utbildning - lätt och kul och utan prov, dessutom - än att erkänna att det alltid kommer att finnas toaletter som behöver skuras, lövhögar som behöver krattas, och människor som varken vill ha eller klarar av högre utbildning.
Visst finns det detaljer i regeringens utbildningspolitik som kan ifrågasättas, som neddragningarna på vuxenutbildning. Helhetsbilden är ändå att Jan Björklund och övriga alliansen jobbar stenhårt för att reparera alla de skador som socialdemokratin har tillfogat svenskt utbildningsväsende. Om Mona Sahlin vill ha någon trovärdighet måste hon välja ett annat debattämne än utbildningspolitiken - socialdemokratins största misslyckande.