I rapporten ”Bemanningen av marinens och flygvapnets stående insatsförband” har Riksrevisionen undersökt hur bemanningsläget ser ut vid insatsförband och staber som är väsentliga för Sveriges beredskap. Resultatet är nedslående, men inte förvånande när försvarets styvmoderliga behandling tas i beaktan.
Vid försvarshögkvarterets insatsstab saknas det bemanning på 20 procent av befattningarna. Hälften av dessa har varit obemannade i mer än sex månader. För de marina staberna ser det ungefär likadant ut, medan problemen är större för fartygsbesättningarna. Där saknas det ofta personal och eftersom varje fartyg bara har en besättning förorsakar det omedelbart problem. Till Svenska Dagbladet berättade igår en fartygschef på en av marinens korvetter hur de tvingas låna besättningsmedlemmar från sitt systerfartyg när de inte är fulltaliga.
Illa blir värre när man uppmärksammar flygvapnets situation. Där är bemanningssituationen ännu sämre än för marinen. Två av fyra stridsflygdivisioner dras med permanenta bemanningsproblem.
Bland cheferna inom Försvarsmakten tycks den allmänna uppfattningen vara att myndigheten inte är anpassad eller dimensionerat för att klara av alla utbildningar, övningar och bemanningsuppdrag. Man lider av vad Riksrevisionen kallar ”strukturell underbemanning”.
Fram träder bilden av en organisation som saknar resurser och kompetens för att utföra alla ålagda uppgifter, som saknar tillgång till personal anställd för att utföra enklare uppgifter som vakttjänst och som drunknar i så mycket administration och personalärenden att den operativa verksamheten blir lidande.
Riksrevisionens granskning är en svidande vidräkning med Försvarsmakten och – indirekt – försvarspolitiken och regeringen. Slutsatsen är tydlig: Försvarsmakten har inte tillräckligt robust bemanning på de granskade staberna och förbanden.
Det svenska försvaret har det inte lätt. Uppgiftskatalogen har inte blivit tunnare trots att anslagen stått still. Nya dyra materialanskaffningar – uppgraderingen av Jas – ska genomföras med otillräckliga tillskott av skattepengar. Omvandlingen till yrkesförsvar riskerar att bli ett klassiskt fiasko. Förr sköttes enklare uppgifter av värnpliktiga och de bästa slussades vidare till officersyrket. Nu tvingas man låna besättningsmän när personalen är föräldraledig. Kocken och mekanikern tvingas bli skyddsvakter i stället för att göra sitt egentliga jobb.
Försöken att göra om Försvarsmakten till vilken arbetsplats som helst kommer inte sluta bra. Men värst av allt är ändå känslan av att regeringen och försvarsministern bryr sig särskilt mycket.