I allians med vänsterpartiet och miljöpartiet är det inte möjligt för socialdemokraterna att plocka fram historien om "partiet som byggde det här landet" en gång till. Den rödgröna budgetmotionen har hårdgranskats i media och det allmänna intrycket är att politiken inte avviker så mycket från regeringens, men utmärker sig negativt med skatteförslag som inte alls känns särskilt rättvisa. Den nya fastighetsskatten och bensinskattehöjningen har inte tagits väl emot.
Samtidigt fortsätter V och MP att profilera sig. De stora ideologiska skillnaderna mellan oppositionspartierna får många att undra vilken politik som gäller efter valet.
Mona Sahlin framstår som mjukare än sina företrädare som betydligt oftare använde renodlad klassretorik i valdebatterna. Hon uttalar sig emellanåt på ett sätt som får henne att framstå som liberal, vilket också har satt avtryck på partiets hemsida där man kan läsa om "individens möjligheter att växa, nå framgång och förverkliga sitt livs äventyr". Det kunde väl lika gärna komma från moderaterna?
Sahlin har insett att partiet behöver förnyas, men hennes liberala budskap framstår mest som en blek kopia av alliansens.
Dessutom fortsätter gamla synder att förfölja henne, medan Fredrik Reinfeldt lyckats etablera bilden av sig själv som den lyssnande landsfadern. Googla Mona Sahlin så kommer rubrikerna "Mona fifflar" och "Tobleroneaffären" först i kön.
Men vad som framför allt måste vara frustrerande är att de borgerliga alltjämt sätter agendan för det politiska samtalet. Oavsett om diskussionen gäller skola, jobb eller sjukvård är det alliansens politik som är i fokus. Oppositionen vacklar mellan rollen som motståndare och motvillig efterföljare. Debatten om vinster i vården är ett tydligt exempel.
Men blandar man rött och grönt kan resultatet ibland bli tämligen grått, när inte politiken blir så blommig att den helt tappar fotfästet. Det naiva kravet på att USA ska avveckla sina militära baser runt om i världen har skadat de rödgrönas trovärdighet. Medan Reinfeldt och Bildt båda framstår som tryggheten själv inger Sahlin och Ohly en känsla av osäkerhet.
Just nu har alliansen greppet, vilket också avspeglar sig i opinionen (drygt sex procents försprång i Demoskops senaste mätning). Ju mer de rödgröna får tala om sin politik desto mer framstår alliansen som ett trovärdigare alternativ.