Socialdemokratin har kunnat peka på att moderaterna med sina extrema skattesänkningskrav hotar välfärden; "högerspöket" har mobiliserat väljare för regeringspartiet.
Att den "taktiken" är urbota dum och fullständigt kontraproduktiv har den nye moderatledaren insett. Fredrik Reinfeldt har introducerat framför allt ett nytt, politiskt tilltal, i varje fall retoriskt flyttat moderaterna flera steg in mot mitten.
Nu tar moderatledningen nya stora kliv in mot mitten. Fredrik Reinfeldt presenterar en långtgående omprövning av den moderata ekonomiska och sociala politiken. Det är en omprövning som i själva verket total desavouerar de förra partiledarna Bo Lundgrens och Carl Bildts nyliberala politik.
"En förutsättning för att de borgerliga partierna skall kunna utmana socialdemokraterna om regeringsmakten i valet 2006 är en hög trovärdighet för vår förmåga att hantera den ekonomiska politiken. Här finns anledning också för moderaterna att vara självkritiska. Att många tvivlade på om moderaternas skattesänkningsförslag var förenliga med sunda statsfinanser var en orsak till att vi förlorade väljare i valet 2002", konstaterar moderatledningen.
Moderaterna har låtit riksdagens utredningstjänst granska vilka konsekvenser dessa skattesänkningsförslag skulle få såväl statsfinansiellt som fördelningspolitiskt. Då visar det sig att den offentliga sektorns finanser skulle ha försvagats med tjugo miljarder kronor för 2006. Varningarna från andra partier för finansiell ansvarslöshet var med andra ord mer än befogade, Bo Lundgrens bristande ekonomiska ansvar monumental.
Moderaterna växlar nu spår: Partiet skall både uppträda ekonomiskt ansvarsfullt och väga in sociala hänsyn i sin skattepolitik.
Vi kan inte lägga budgetmotioner som medför en försvagning av statsfinanserna, slår man fast. Det moderata budgetalternativet har förstärkts med ytterligare femton miljarder kronor för 2006. En del av denna förstärkning används för att reducera tidigare förslag om neddragningar för kommunerna - som skulle ha urholkat vård, skola och omsorg.
Riksdagens utredningstjänst har också hjälpt moderaterna att "upptäcka" de socialt snedvridande effekterna av den hittillsvarande skattepolitiken. "Det visade sig då att femtio procent av skattesänkningarna tillföll den tiondel av befolkningen som har de högsta inkomsterna. /.../ Att moderat politik får sådana fördelnings- effekter är varken önskvärt eller nödvändigt," säger man.
I stället utlovas de lägst avlönade mer skattesänkningar. Moderatledningen friar till vårdbiträden, förskollärare, brandmän, poliser och sjuksköterskor och lärare som skall kunna leva på sin lön.
"Att förskjuta en större del av skattesänkningarna till de löntagare som tjänar minst innebär inte en mindre tillväxtstimulans", slår man fast. Det är en mening som är avslöjande för det socialt arroganta tänkande som hittills styrt moderaternas ekonomiska politik, att låginkomsttagare inte stimulerar tillväxten.
Moderaterna riktar nu ett hårt slag mot socialdemokraterna; de berövar dem deras önskefiende. Men visst finns det fortfarande ändå kvar saker som vänstern kan utnyttja: Ersättningen för arbetslösa föreslås sänkas till sjuttio procent. Bidragen skall stramas åt och arbetsmarknaden bli mer "flexibel". Det är samma gamla moderater, kommer Göran Persson att säga.
Men Persson, som själv numera talar om att de sociala systemen måste göras om och att individerna skall ta ett större eget, ekonomiskt ansvar för sin välfärd, kastar då sten i glashus.