"Varannan damernas" har aldrig varit moderaternas melodi. Kvotering har varit ett skällsord. Men som så ofta på senare år har något hänt med partiet.
När moderaterna samlas till stämma nästa vecka ska man ta ställning till ett förslag från partiledningen om att 40 procent av de valbara kandidaterna i kommande val ska vara kvinnor.
Partisekreterare Per Schlingmann har motiverat kovändningen med att "vi vill ha fler starka kvinnliga företrädare".
Moderaterna i Östergötland går ett steg längre än partiledningen.
I fredags gavs en inspirationsbok om jämställdhet i länet - och inom moderaterna - ut. Boken är den första i en serie, som i sin tur är "ett led i den lokala förnyelsen" och ska skickas ut till alla förtroendevalda moderater.
Att temat för den första boken blev jämställdhet är ingen slump.
Enligt förste vice länsordförande, Christian Gustavsson, finns det anledning att vara självkritisk när det gäller jämställdheten. Det finns ett glapp mellan andelen män och kvinnor bland de förtroendevalda, som förmodligen förklarar varför moderaterna är så få kvinnors förstahandsval.
Gustavsson påpekar också att om man menar allvar med ambitionen att vara ett parti för alla måste man vara ärlig och medge att jämställdhetsfrågorna inte har tagits på tillräckligt stort allvar.
I Alla lika. Alla olika., som boken heter, finns det saker att höja på ögonbrynen över.
En är att begreppet "könsmaktsordning" tas upp, ett uttryck som moderater hittills inte har velat ta i sin mun. Men som feminister i andra politiska läger använder för att beskriva kvinnors strukturella underordning.
Östgötamoderaterna köper dock inte den feministiska analysen rakt av. De påpekar att politiken även i fortsättningen måste utgå från individen. Det nydanande ligger i erkännandet att det finns strukturella orsaker till att män och kvinnor behandlas olika - och att de också måste finnas med när politiken utformas.
Boken innehåller en rad tips till arbetsgivare, rättsväsendet, föräldrar, sjukvården, barnomsorgen och moderata lokalföreningar och förtroendevalda om vad de kan göra för att stärka jämställdheten.
När det gäller det partiinterna arbetet betonas att värvningsarbetet bör inriktas mer på kvinnor. Och att valberedningarna bör sträva efter en så jämn könsfördelning som möjligt när de fastställer nomineringarna. Dessutom konstateras att det är kvinnor som har svårast att kombinera politiken med arbete och familj, och att det därför är viktigt att det ställs rimliga krav på de förtroendevalda.
Det är inga märkvärdiga konstateranden eller förslag. I de flesta andra partier är det redan självklart att arbeta aktivt för att få in fler kvinnor i organisationen och på listorna. Liksom det är att ställa rimliga krav på både manliga och kvinnliga folkvalda.
Nej, det märkvärdiga är kovändningen; att moderaterna äntligen har insett att en jämn könsfördelning är en fråga om förtroende. Inom vården, rättsväsendet och i arbetslivet - och inom moderaterna.