När S och M började samarbeta i kommunen för åtta år sedan var det uppgiften att sanera ekonomin som svetsade samman partierna. Att samarbetet fortsatte efter valet 2006 handlade främst om personfrågor.
Men eftersom ekonomin nu har förbättrats tycks det nu vara framtids- och utvecklingsfrågorna som avgör positioneringarna. Vadstena behöver bättre allmänna kommunikationer för att vända den negativa befolkningstrenden. Det finns en logik i att de partier som visar mest vilja och handlingskraft i den frågan bildar gemensam majoritet. Det är viktigt att kommunpolitiken handlar om sakpolitik och inte bara om personfrågor.
I Vadstena drar politikerna själva slutsatsen att kommunfullmäktige har blivit ett transportkompani. Något måste göras. Passiva politiker är knappast bra för demokratin.
Begreppet demokrati har flera dimensioner. Å ena sidan ska de som bildar majoritet arbeta effektivt och genomföra vad de lovat. Å andra sidan måste medborgarna hela tiden vara med i processen, bli informerade om vad som diskuteras på möten och kunna komma med idéer och synpunkter. För det krävs insyn i det politiska arbetet.
I Åtvidaberg, till skillnad från Vadstena, har ledordet varit effektivisering. För att politikerna ska ta ansvar för helheten har nämnderna ersatts med utskott och arvoden höjts. För en utskottsplats krävs också en plats i kommunstyrelsen.
Men medaljen har sin baksida. Det har politikerna i Vadstena insett. När det politiska arbetet blir alltför toppstyrt blir det svårt att engagera medborgarna. Och är det något som behövs i kommunpolitiken så är det mer kontakt mellan politiker och väljare.
Jan Sundström, som varit med i den arbetsgruppen som tagit fram förslaget till ny organisation, nämner två tunga skäl emot Åtvidabergsmodellen. Den kräver en arbetsinsats som väldigt få fritidspolitiker är beredda till. Dessutom koncentreras makten kring en liten grupp politiker.
Därför satsar Vadstena i stället helhjärtat på beredningar. Demokratiberedningen och samhällsbyggnadsberedningen ska fungera som något slags politikerskolor där en mängd ärenden behandlas. Vidare planeras tillfälliga beredningar där vanliga medborgare får vara med.
Det är lätt att hålla med Jan Sundström om att det är en viktigare uppgift att skapa bättre kontakt mellan politiker och väljare i Vadstena än en större partipolitisk profilering. Få av de stora kommunala frågorna handlar om ideologi. Och när det finns sådana, till exempel valfrihet inom skola, vård och omsorg, har partierna oftast en pragmatisk hållning.
Så länge inte Socialdemokraterna sätter stopp för valfrihetsreformer finns det inga starka skäl att motsätta sig ett fortsatt blocköverskridande samarbete. Men om de borgerliga partierna får egen majoritet och kan enas om ett framtidsprogram för Vadstena är det förstås ett ännu bättre alternativ.