Det började egentligen med M:s färska idéprogram. Där finns den litet märkliga formuleringen: "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspektivet ständigt närvarande".
Märklig, eftersom M:s föregångare varken stod på barrikaderna för allmän rösträtt eller mot apartheid, men ändå inte historierevisionistisk eftersom texten inte heller påstår det. Intrycket är snarare att M vill signalera att "hade det varit i dag, då hade vi minsann fajtats för de rätta sakerna".
Det borde M ha låtit bli. Gamla skamfläckar har nästan alla partier - tvångssteriliseringar (S), diktaturkramande (V), antisemitism (C) och vit makt-rötter (SD). Vettiga väljare dömer partierna för vad de gör i dag, inte vad deras företrädare gjorde för många år sedan.
Riktigt pinsamt blev det dock när Sofia Arkelsten sade att M:s föregångare inte alls var emot fri och lika rösträtt för 90 år sedan. När hon blir överbevisad svamlar Arkelsten i stället om att Socialdemokrater och liberaler drev rösträttsfrågan, och att M "vilar på en grund av liberalism och konservatism". Cred by association?
Arkelstens ordsnubblande är lika pinsamt för M som Juholts dito är för S. Väljare kan överse med försyndelser som ligger 90 år tillbaka i tiden, men inte med partiledare och partisekreterare som är okunniga här och nu.