Trots blodiga attentat och granatbeskjutning mot flera städer finns det hopp om ett högt valdeltagande.
Den goda uppslutningen visar att många irakier ser en röst i valet som det bästa sättet att bekämpa al-Qaida. Det var inte så länge sedan världen misströstade om Irak. Nu tänder irakiernas mod hoppet om en fredlig och demokratisk utveckling i landet.
Först nästa vecka är valresultatet klart och det är omöjligt att veta i vilken omfattning valfusk har förekommit. Och när valet är färdigräknat väntar troligtvis långa och segdragna regeringsförhandlingar. Men att valet kunde genomföras i så god ordning både ändå gott. Enligt den oberoende valkommissionen EIC tvingades endast två av 50 000 vallokaler stänga.
Förra gången irakierna gick till val 2005 bojkottade sunnipartierna valet. Motsättningarna mellan sunni- och shiamuslimer resulterade i blodiga uppgörelser under flera års tid. Den här gången har sunnikandidater ställt upp i valet. Därför finns det hopp om att en ny regering kan mildra de motsättningar som råder mellan olika religiösa och etniska grupperingar i Irak.
Att sunnigrupperna får inflytande i regeringen är viktigt även av ett annat skäl. Shiamuslimerna vill i orientera landet mot Iran, vilket vore mycket olyckligt för den politiska situationen i Mellanöstern. Förhoppningsvis leder valresultatet till att den anti-amerikanska shiamuslimska ledaren Moqtada al-Sadrs positions försvagas. Det är mycket viktigt att Irak får en bred regeringskoalition som marginaliserar extremisternas inflytande.
Redan nu finns tecken på att utvecklingen går åt rätt håll. Våldsdåden har minskat och säkerheten förbättrats, trots att USA samtidigt har dragit tillbaka en stor del av sina trupper. Risken att läget urartar i kaos när de amerikanska trupperna lämnar landet är inte längre lika överhängande.
Det finns många angelägna uppgifter för den nya regeringen. Nöden är stor i Irak och det råder brist på rent vatten och elektricitet. Den utbredda korruptionen måste bekämpas och en större andel av de oljeintäkter som strömmar in användas för att bygga upp landet. Det är många stora problem som ska lösas och det kräver nationell samling.
Det finns också en risk för att Irak splittras i regioner dominerade av någon enskild etnisk eller religiös gruppering. En sådan utveckling föder troligtvis ännu mer våld och måste därför undvikas.
Irak har långt kvar till att bli en fungerande demokrati. Men trots den berättigade kritiken mot USA:s militära operation, visar alla jämförelser med Saddam Husseins epok att landet är på rätt väg. Bilden av irakier som strålar av entusiasm över att få vara med och bestämma om landets framtid ger hopp för hela Mellanöstern.